Älvor om natten...

Sörjer.
Gråter.
Förlorad närhet.
Tidig separation.
Tystnade skrik.
Fast i det sociala arvet.
Inte orkat lära av livet.

Jag slår och slår tills inget blod finns kvar
och inga salta tårar kan förlösa.

Om inte jag bryter mig ut,
sparkar sönder,
den svarta stängda porten,
kommer även jag sitta förstelnad i solen.

Medan älvorna fortsätter sin förtrollande dans,
i månens sken om natten...

Författare:

Publicerat

Dela: