Publicerat
Kategori: Dikter

Ängel i glasskiosk

Det var en sån där varm och svettig dag. Solen gassade på människornas skinn. Somliga brände sig röda och svidande i solen. Andra blev i solen till billig choklad från Hemköp. Och vissa var som mamma Scans köttbullar, bruna redan innan värmens intåg, men ännu brunare efter.

Det var en perfekt dag för ett bad. Vattnet var svalkande mot alla sorters skinn och människorna flockades på stranden som flugor kring en koblaja. Somliga var där för att skifta nyans på skinnet. Andra för att ersätta svettdoften med aljdoft. Och vissa var där för att passa barn i för stora solhattar.

Alldeles vid sandstrandens slut stod en liten kiosk. Målad i rosa och med en lång kö ringlande ändå ner till vattenbrynet.
Lyllos den längst bak i kön som får tårna svalkade, tänkte farbror i för små badbyxor där han stod någonstans i mitten av kön på spishet sand.
Om jag bara stod lite längre fram och slapp bränna ryggen, tänkte den unga mannen längst bak i kön och längtade efter att stå näst sist med någon bakom att få skugga ifrån.
Undra vad jag ska beställa? tänkte jag som faktiskt bara stod några meter från kiosken och nästan ångrade att jag suttit på mig den fladdriga skjortan istället för solskyddsfaktorn. Den fladdrade ändå inte utan vinden.

Det fanns glass i stora lass och till alla sorters människor. Somliga åt ständigt smältande glasspinnar som rann längst fingrarna. Andra åt kulglass päron-mint-diam istället för lunch. Vissa köpte hellre en Calippo, svalkande men utan att rinna över fingrarna.

Lutade mot att köpa päron-mint-dajm. Magen kurrade och behövde energikick illa kvickt, helst i form av mycket glass. Jag var lunchlös och utan plånbok och mina femton spänn riskerade att komma bort om jag inte köpte upp dem fort.

När min tur kom la jag femman och de tio enkronorna på disken och bad om en kulglass päron-mint-dajm. Tittade sedan upp och fick en kallsup. Eller snarare en varmsup. Men ingen munmotmun.
Får jag drunkna, tänkte jag. Och tittade in i ögonen en liten stund till.

Såg att det var en ängel. Anade vingarna i skuggan på väggen inne i kiosken. Änglapojken räckte mig glassen som redan smälte lite i kanterna. Det gjorde jag med.

Somliga tror inte på änglar, de är ateister, och finns det ingen gud har inte änglarna någonstans att bo. Andra kallar sina barn änglar och ger dem änglabokmärken med glitter på. Vissa säger att änglar är döda människor som vakar över människorna nere på jorden.

Han var levande. I allra högsta grad levande och han delade ut glass till svettiga människor i okristligt lite kläder på sig. Men han var en ängel. Och jag vill ta med honom hem och vika fram vingarna och flyga till någonstans där det inte var så förbaskat hett att man förlorade talförmågan. För jag hann gå innan jag hann säga någonting mer.

Jag hade gärna flugit i väg med honom till norrland eller Sibirien.

Men, änglar kanske trivs bäst i glasskiosker.

Skriven av: Ida

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren