Att ta sig igenom vardagen i sorg

Gråten i halsen
Rödsprängda ögon
Tryck över bröstet
Ibland rycker det till i vad jag upplever som hjärtat, det liksom krampar och hoppar till
Fotstegen är tunga
Dom tar mig motvilligt från A tillB, sen till C och så vidare
Måste på något sätt fortsätta vardagen
För vad har jag för val?
Måste bara ta mig igenom det här
Tankarna pendlar mellan sorg och förtvivlan till bön och hopp
Tiden läker väl alla sår?
Kan inte tiden bara snabbspolas tills det inte längre är ett öppet sår
Och blivit till ännu ett ärr

Författare:

Publicerat

Dela: