Publicerat
Kategori: Dikter

Att vara 12 år - Mammas ord

Rebecka, 12 år

Det är precis så jag heter. Fast jag kallar mig Bella. Idag fyller jag 12 år. Jag härmar min mamma lite här och säger, det är inte klokt vad fort tiden går!

Hur är det egentligen att vara 12 år? Ja jag vet ju inte riktigt. Men jag tror att det är rätt bra. Plötsligt är man ju nästan vuxen. Det tycker i alla fall jag.

Min högsta önskan är att få en mobiltelefon. Vänta, vänta, vänta... Jag har sparat ihop till halva själv. Och det är inte likt mig. Jag gillar att sätta sprätt på pengarna. Och inte stoppa sedlar i sängarna.

Det gjorde man ju förr i tiden, har jag hört. Gamla tanter och farbröder hade pengar på hög. En sån skulle jag behöva känna nu, när det är så mycket jag vill ha, tänk vad bra!

Min mamma och pappa är skilda. Lika bra det, för dom var helt vilda. Bara bråk och bråk och bråk. Trist att lyssna på, för oss, Vi, min syrra och jag, orkade inte höra på det där tjatet varje dag.

Även om min högsta önskan är, att dom ska bo ihop igen, så förstår jag varför dom inte vill. Dom passar helt enkelt inte ihop längre. Jag vet inte vad som borde till. Huvudsaken är att dom nu kan hålla sams kring sånt som rör oss, det är det viktigaste förstås.

Min syrra och jag, vi bråkar ibland. Småsystrar kan vara jobbiga som fan. Men innerst inne så gillar jag henne nog. Fast jag ibland tycker att det är jag som får skulden för allt ofog.

Varför är det så? Att en storasyster allt skäll ska få? Ibland känns det väldigt orättvist. Att det måste vara på detta vis. Jag menar, det är ju inte alltid jag. Ibland önskar jag att det var tvärt om, att hon kunde få skället och jag var den lilla, oskyldiga, som bara hade det bra.

Jag kanske överdriver lite. Jag vet inte. Men det är så det känns. Även om mamma och pappa är världens bästa, så blir jag ibland skrämd. Vuxna kan bråka så hårt och argt. Dom vet alltid allting och ska ha rätt. Nej fy, det är inte alltid så lätt. Varför vet alltid dom, att det dom säger är rätt?

Nu vill ju jag börja bestämma en del själv. Det är väl sånt där dom vuxna kallar tonårsgrej. Man pendlar mellan att vara på väg att bli vuxen och att vara barn. Tänk om dom vuxna ändå kunde förstå, hur svårt det är då.

Jo, jo det får man ju höra. Att dom själva också varit tonåringar och kommer ihåg allt så bra. Just det, men nu är det ju jag! Samtidigt som jag ju behöver min mamma och pappa och deras trygghet, så vill jag ge mig ut och upptäcka allt som jag ännu inte vet.

Min pappa har en ny tjej. Det är svårt. Det känns som om hon inte gillar oss. Hon har inga egna barn, så hon kanske inte vet, att vi, min syster och jag, känner som om vi får kämpa om pappas uppmärksamhet. Min mamma säger, att det är ju hans val och det måste vi acceptera. Jo vi gör vårt bästa. Men får det inte riktigt att fungera.

Det här med killar är ju också svårt. De vuxna skrattar nästan, när någon gjort slut. Du är ju bara 12 år, ta det inte så hårt. Jag har väl inte direkt tänkt att bli hans fru. Men känslor har man ju.

Jag har många kompisar i klassen. Det är kul. Men ibland känner jag mig utanför och mår inte bra. Har lite svårt att vara med samma kompis varje dag. Måste man det? Måste man ha en bästis? Jag vill gärna umgås med många. Men då är jag kanske lite udda? Vissa saker som kompisar har sagt och gjort önskar jag att jag kunde sudda.

Skolan är svår överhuvudtaget. Jag har svårt att koncentrera mig och sitta still. Det är ju så mycket annat som jag vill. Ibland är det jobbigt med mamma och pappas bråk med. Då vill jag helst vara hemma och vara ifred.

Jag tycker om mina djur. Vi har katt, fiskar och en fågel i bur. Ett stort intresse är också vår häst. Hon är bara bäst! Jag gillar att rida och även om jag aldrig blir nåt proffs, så vore det kul att lära sig så mycket att jag kan ge mig av i galopp.

Men det är svårt det här med intressen. Måste man ägna sig åt så mycket förresten? Tänk om jag bara vill vara. Utan krav. Det räcker ju med läxor, tider att passa, bli stor och försöka vara snäll. Snälla låt mig slippa bandyn då och då, utan gnäll.

Oj vad det fanns mycket att skriva om, när man är 12 år. Snart kommer mamma, då jag min mobiltelefon äntligen får. Senare kommer släkten på kalas. Presenter är bland det bästa jag vet. Tänk om man fick fylla år i en evighet.

Tack för att ni ville lyssna på mig. En helt vanlig ”nästan” tonårstjej...

Skriven av: Catharina

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren