Bertil Bertil och Bertil på resande fot

Det är dags att skriva ett nytt äventyr med Bertil Bertil och Bertil. Och jag som fått detta hedersuppdrag heter Sture Kork och är före detta åklagare. Jag är 54 år och har jobbat som åklagare i 20 år. Elaka människor såg till att jag fick sparken. De sa att jag mot slutet satte dit alla, skyldiga som oskyldiga. Detta är inte sant, det var ett misstag att försöka fälla en jurist i domstolen, men hon såg skyldig ut för någonting och hade jag bara fått mer tid, hade jag nog fått fram något bevis. Mig kan de inte lura hur som helst, jag vet hur det ska vara och jag har aldrig fel.
Nu ska jag ta hand om detta äventyr med de här gubbarna som alla heter Bertil. Men det är jag som bestämmer och då bestämmer jag så här: Jag yrkar på teckensnitt Bookman Old Style i 12,5 punkter.
Ja det blir snyggt, vad duktig jag är. Hm, var är nu de där figurerna? Jaså de fikar på ett kondis. Vad bra, då gör jag det med, fast hemma. Jag tror att jag tar en kopp kaffe och en bulle. Vi hörs om exakt tio minuter.
Så, ja, det var det. Nu ska vi se. Bertil, Bertil och Bertil och Greta, Greta och Greta och Marina och farbror Per sitter vid en sjökant och grillar korv. Fete Bertil tar upp en sten och väger den i handen, de sitter alla på bänkar runt den av kommunen uppsatta grillen. Fete Bertil sitter med händerna slappt vilande mot knäna samtidigt som han, som tidigare sagt, väger en sten i handen. Stenen får precis plats i fete Bertils hand.
Med ett nonchalant handledskast slungar han iväg stenen några meter ut i sjön, det blir ett ljudligt plums när stenen slukas av vattnet. Efter några sekunder dyker en 15 kilos gädda upp med en bula i huvudet, den tittar sig ilsket omkring och får till slut syn på de ätande människorna. I höger framfena har gäddan stenen som fete Bertil kastade. Gäddan vrider sin kropp likt kastaren i en baseballmatch och får iväg stenen i hög fart mot människorna. Stenen träffar fete Bertils basker så den flyger all världens väg.
- Vad fan var det? Utropar fete Bertil förvånat.
- Det vet vi inte. Svarar de andra med en mun.
De mumsar vidare på korv med bröd. Den som mumsar mest är fete Bertil, han är så hungrig att han inte kan behärska sig.
Efter avslutad måltid går de alla in till hotellet som ligger på stranden. De bokar rum, för de är så trötta och behöver sova. Marina och farbror Per vill inte alls sova, de vill göra lite annat. Men se det blir inget av med det inte, nej då, sånt där vill jag inte veta av när jag berättar. Fia- och kortspel är bland det värsta jag vet.
- Men snälla Sture, vi kan väl få spela lite kort? Säger farbror Per.
- Nej säger jag. Ni ska sova.
- Vi vill inte sova.
- Då får ni väl hitta på något annat. Om ni förstår vad jag menar? Hi, hi
- Nej vad menar du?
- Att ni ska ha sex!
- Det vill vi inte. Säger Marina och farbror Per.
- Vad då, vill inte? Alla vill ha sex!
- Det är möjligt, men inte vi. Inte nu i alla fall.
- Ni är hopplösa, spela kort en stund då. Spela klädpoker!
- Vi lägger oss och sover i stället, säger Marina.
- Okej. Säger farbror Per.
Vilka töntar. Jag trodde att det skulle bli lite action, nu när jag är författare, men de är ovilliga till det jag vill att de ska göra. Ja, ja vi får väl vänta tills det är morgon. Godnatt!
Inne i de fyra hotellrummen snarkas det. Alla sover gott och drömmer fina drömmar. Inne i farbror Per och Marinas rum händer något.
- Sluta nu farbror Per, säger Marina, jag vill inte att du tar i mig.
- Öh?
- Är det det enda du har att säga? Lägg av! Ta bort handen därifrån innan jag blir arg.
Marina slår till farbror Per i ansiktet. Han sätter sig upp och tänder lampan.
- Vad gör du Marina? Ska du slå mig?
- STURE?! VAD GÖR DU HÄR? Frågar Marina.
- Vad då, jag bara tänkte.......
- Varför tafsade du på mig?
- Jag älskar dig Marina, du är snygg och jag vill ha dig.
(puss) (puss) (puss)
- Fy, äckelgubbe, låt mig vara, farbror Per hjälp mig.
- Släpp Marina, gubbe.
- Du kommer ingen vart med ditt hot.
(puss) (puss) (puss)
- FARBROR PER!
- Nej, nu jävlar.
Jag håller undan Farbror Per med ena armen.
(puss) (puss)
- Sture, sluta nu. Säger farbror Per.
- Aldrig, jag är tänd på Marina, känn själv. Jag tar farbror Pers hand och för den till min byxgren.
- Fy, fan! Säger farbror Per.
- Få bort honom farbror Per! Ber Marina.
- Jag kan inte, han är för stark.
- Ha, ha, ha Marina, mums mums mums.
(puss) (puss) (donk)
Donk?
Jag ligger på golvet. Över mig står fete Bertil.
- Att det ska vara så svårt att få sova här. Säger han.
- Tack för att du räddade oss från det där äcklet. Vi kan inte ha honom kvar som författare. När du, farbror Per, var författare så var allt mycket bättre. Kan du inte bli författare igen?
- Jo, men bara om du vill vara vid min sida, Marina?!
- Ja, det vill jag gärna.
- Ha! Jag ska sätta dit er för överfall, så det så. Jag kan lagen. Jag kommer att höra av mig. Ni ska inte gå säkra för mig inte.
Fete Bertil slår ner Sture med en abborres vighet. Han lyfter sedan Sture i skjortnacken och byxlinningen och slänger ut honom genom fönstret. Han går fram till Marina och mig och säger:
- Det är bra att vi fått tillbaka dig som författare. De andra kommer att bli glada.
Vi skakar hand. Jag och Marina tar taxi hem till mig, där jag ska fortsätta att skriva om Bertil Bertil och Bertil. De är mitt livsverk och jag släpper dem aldrig. Marina är i duschen. Vi är lyckliga och hon hjälper mig i mitt arbete med gubbarnas äventyr. Jag har skickat hem Gretorna, de får syssla med sitt. Vänta, det ringer på dörren!
- Tjenare! Du, jag tänkte på en sak.
- Jaha?
- Jag har tagit en skrivarkurs. Jag vill gärna bli författare och skriva om era äventyr.
- Det går inte, jag har valt att skriva själv, det är mina historier.
- Vem är det farbror Per?
- Det är Janne B. Marina!
- Usch, då.
- Jag har hittat på några roliga saker de kan hamna i. Vill du höra?
- Jag vet inte..........
- Men snälla?
- Ja, okej då. Kom in.
- Tack.
- Du ska inte tro att jag glömt vad du gjort mot mig, så försök inte med några sliskigheter.
- O nej, sån är inte jag.
- Hm.... Nåja, sätt dig.
- Tack. Jo, kan man inte göra så här:

- Hej och välkomna till Matexpressen här i TV 4 med mig, Rut Wägner. Kvällens gäster är tre vanliga män som heter Bertil, ja, det är faktiskt sant, de heter Bertil. De ska hjälpa mig med matlagning. Välkomna ska jag väl säga till er också, Bertil, Bertil och Tage, Bertil menar jag.
- Tack.
- Tack.
- Tack.
- Jag har nu tagit fram fisken, säger Rut.
- Och jag tog med ett paket, säger långe Bertil.
- Ett paket? Till mig? Frågar Rut.
- Nej, till fisken.
- Till fisken?
- Ja, du sa ju när du ringde att vi skulle gratulera en fisk.
- Jag sa G R A T I N E R A! Ryter Rut.

- Ha, ha, ha ha, ha ha ha ha ha. Janne B. skrattar så han storknar. Han låter som en gris.
- Du låter som en gris när du skrattar, säger jag.
- Fan, vad roligt! Var får jag allt i från?
- Det är väl från någon medicin du äter.
- Tror du det? Men roligt är det i alla fall. Ha ha ha ha ha ha. Titta! Jag pissade ner mig. Ha ha ha ha ha ha ha ha.
Janne B. ligger på golvet.
- Sluta nu, det var nog inget för mina Bertil.
- Jag har annat att erbjuda. Vi har en massa inhyrd personal från Olsten och Manpower. Jag har aldrig sett Nisse men vad säger du om att mellan Bertil sjunger min sång? Det är ny text till gamle svarten. Låt oss testa.
Varsågod mellan Bertil.

G a – m – le Nis – se han jobb – ar på man – power
ga – m – le Nisse han tjän – ar mycke klö – ver
när hans arbetsdag är över är det sängen han behöver
och dej min före detta fru

- Jag har inte kommit längre än så i texten. Säger Janne B.
- Det du hittar på är inte roligt.
- Men du tycker att det du hittar på är roligare?
- ja, absolut. Men varför välja Manpower? Jag har jobbat på Olsten och jag hade det jättebra där och det är det bästa bemanningsföretaget i Sverige, så det så.
- Pyttsan, vi struntar väl i sången. Sture Kork, förresten, var han en bra författare?
- Nej, han var om möjligt sämre än du. Han var så hemsk mot Marina så vi fick censurera delar av hotellrums överfallet.
- Hur blir det med oss nu då, när ni bara svamlar? Ska vi bara stå här och se dumma ut? frågar fete Bertil.
- Jag ska kasta ut Janne B. så vi kan börja med era äventyr.
Jag viker ihop Janne B. på mitten som en fällkniv ungefär och bär ut honom på balkongen.
- Du kan inte göra så här mot mig. Säger han.
- Jodå, det kan jag och det är precis det jag håller på med. Nu ska du gubbe lilla inte störa mig något mer. Jag är så trött på dig.
Jag kastar ut honom från balkongen som ligger på tredje våningen. En flygmaskin från Kongo Airlines, på väg hem, kommer i låg höjd och Janne B. fastnar på en av motorerna. Det sista jag hör av honom är när han skriker:
- Men för helvete, jag har ju inget pass.
Jag vinkar glatt åt honom. Skönt att jag slippa Janne B. en tid framöver. Min telefon ringer.
- Hallå? Svarar jag.
En ilsken röst säger:
- Jag heter inte Janne B. Jag heter Jan Bengtsson, för fan!
- Du skojar. Säger jag och lägger på luren.

Bertil Bertil och Bertil sitter inne hos doktor Kaka. Han har feber och huvudvärk. Fete Bertil undersöker honom.
- Det verkar som doktor Kaka har en distorsion i stolgången, möjligtvis orsakat av för mycket sängliggande med än den ene och än den andre. Du bör nog vara försiktig med vem du går till sängs med.
- Jag ska försöka. Men det är inte så lätt i mitt yrke. Säger doktor Kaka.
- Jag har skrivit ut lite tabletter i pulverform som du ska ta vid behov, minst tre gånger om dagen i högst två veckor. Kuren räcker i tre månader och du får inte på något sätt avbryta den. Säger långe Bertil.
- Jag förstår. Säger doktor Kaka. Vad kostar medicinen?
- Det beror alldeles på streckkoden. Nu är medicinen så pass ny att den inte hunnit ge några synbara biverkningar. Men troligtvis kommer den att ge en mycket - jag upprepar - en mycket allvarlig form av biverkning. Skulle det vara så att du känner behov av att sjunga dansbandslåtar och härma Thor-Leif Torstensson och Christer Sjögren måste du omedelbart kasta dig in i första bästa bil och snabbt åka till en skola som lär dig dansa jazzbalett. Det är det enda som kan få bukt med denna hemska form av biverkningar. Förklarar fete Bertil.
- Men fy, det låter farligt! Utbrister en nu blek doktor Kaka.
- Vi sjukskriver dig i åtta timmar. Blir du inte bättre av medicinen, får vi hoppas att det går över av sig själv. Säger fete Bertil.
Doktor Kaka tar farväl av de tre Bertil, som önskar doktorn lycka till.
- Ja, det var det det. Säger långe Bertil. Vad ska vi göra nu då?
En sjuksköterska rusar in till Bertil Bertil och Bertil, med ändan i halsen. Nej, andan ska det vara.
- Skynda er, en man i väntrummet försöker stoppa in sin, hm, ja, ni vet, den där dingeliding, i vägguttaget.
De tre Bertil skyndar sig ut till väntrummet där en naken man under grymtningar försöker trycka in dingelidingen i strömuttaget.
- Vad i herrans namn håller du på med karl? Frågar mellan Bertil.
- Vad då? Svarar han oförstående.
- Vet du vad som kan hända om man petar in de där grejerna i strömuttaget? Frågar fete Bertil.
- Nej, vad kan hända?
- Det blir kortslutning, och hela sjukhuset kan brinna ner. Tänk på alla sjuka som ligger här. Vart ska de ta vägen om sjukhuset brinner ner? Fortsätter fete Bertil.
- Det tänkte jag inte på. Ursäkta mig men jag får så konstiga ryck i bland, jag vet inte varför. Säger mannen.
- Vem är du och var kommer du i från? Frågar långe Bertil.
- Jag heter Wilhelm Velig och är oansvarig utgivare på en tidning.
- När jag tänker efter så kan du inte åstadkomma så mycket skada med den där lilla plutt du har mellan benen. Säger mellan Bertil.
Sjuksköterskan går fram till Wilhelm Velig och granskar plutten.
- Det var det minsta jag någonsin sett i hela mitt liv, den enda som kan ha nytta av den är en övererotisk flygmyra.
Alla – även de som sitter i väntrummet - skrattar så de ligger dubbelvikta på golvet, inte Wilhelm Velig för han förstår inget, men de andra har i alla fall roligt och det är huvudsaken.
Wilhelm Velig rycker på axlarna och sätter sig på huk framför ett uttag och försöker på nytt få, hm, ska vi säga kontakt? Ja, det gör vi, det var roligt! Ursäkta. jag måste lägga mig på golvet för att skratta..........
Få kontakt......ha ha ha........

Oj oj oj, var läser jag allt?
En kvinnoröst hörs i korridorhögtalarna:
- Doktor Gunnar Knott till kirurgen! Doktor Gunnar Knott till kirurgen!
En lång mager man med hästutseende travar mot kirurgavdelningen.
Högtalarrösten hörs igen:
- Inte till kirurgavdelningen, dummer! Till kirurgen, som står där!
En hand kommer ut från taket och pekar på en man som står lutad mot väggen.
- Det kunde du väl sagt på en gång. Säger doktor Gunnar Knott och går till kirurgen som skurit sig i fingret och behöver sys.
- Ta det försiktigt, jag tål inte att se blod. Säger kirurgen.
- Det gör inte jag heller. Men jag vet hur vi ska lösa det. Vi lindar in fingret i gasbinda och sedan tejpar vi med isoleringstejp, det blir stabilt och kommer att hålla i åratal. Säger doktor Knott.
- Det är tur att man bor i Sverige. Vi har ju världens bästa sjukvård, och när man är i händerna på en läkare som du, så förstår man varför. Säger Kirurgen och får en tår i ögat.

Bertil, Bertil och Bertil har fått nog. De beger sig ut från sjukhuset. Utanför står en kvinna i 60-års åldern. När hon får syn på fete Bertil går hon fram till honom och klappar honom på magen.
- Du var mig en liten rultig gubbe, vilken fin mage du har.
- Vad håller du på med käring? Undrar fete Bertil.
- Lilla gulleplutt. Jag heter Britta och nu måste jag hem till min man. Han väntar på maten, han ska få fisk idag. Uppstekt surströmming med mos. Det kommer han säkert att tycka om. la la la a lalalala. Hej då gubbar, säger damen och försvinner bortigenom.
- Det var en konstig människa det där. Säger mellan Bertil.
De andra håller med.
- Vad tycker ni att vi ska hitta på nu då? Frågar fete Bertil.
- Jag har ett litet förslag. Säger mellan Bertil.
- Ja, vaddå?
- Ska vi inte ta och hälsa på den där tokiga Rolf som trodde att han skickade oss till mars?
Det tyckte de andra var en mycket bra idé. De tog bussen som stod parkerad efter vägen. Busschauffören märkte inget, han var på toaletten. Långe Bertil kör snabbt och kryssar elegant mellan bilar och cyklister. Han träffar ingen han känner igen. Efter en kvart eller låt oss säga 15 minuter.........
- 15 minuter!
- Tack!
- Varsågod!
...så stannar långe Bertil bussen utanför Rolfs hus. De stiger ur och går upp för den grusade gången.
- Men hallå där!
Bertil Bertil och Bertil vänder sig om. En man som tydligen varit med på bussen står bredvid bussen.
- Ja? Säger fete Bertil.
- Hur blir det med mig och de andra passagerarna nu när ni bara sticker? Frågar mannen.
- Har du busskort?
- Ja!?
- Det är bra, då kan du köra.
- Får jag verkligen göra det?
- Vem hindrar dig?
- Vem hindrar mig? Ingen. Jag kör.
Mannen hoppar glatt in i bussen, det rasslar och smäller i växellådan men de kommer iväg. Han rusar motorn men kommer ändå inte upp i högre hastighet än 27 kilometer i timmen. De har väl gott om tid. De skulle tydligen inte så långt, de sneddar över cykelbanan och parkerar bussen i ett garage. Det stod en bil där innan mannen parkerade bussen, men en del parkerar ju sina bilar hur och var som helst. Det känner man allt till.
- Hej Rolf! Säger långe Bertil.
Rolf granskar de tre gubbarna.
- Har ni kommit tillbaka från Mars? Frågar Rolf.
- Ja, det var ett tag sen, och Yngve togs omhand av sina släktingar, de blev så glada att se honom. Ljuger Fete Bertil och rodnar, gamle karln.
- Jaså, säger du det?! Vad bra! Kom in grabbar, jag har uppfunnit en tidsmaskin.
- En tidsmaskin?
- En tidsmaskin!
- En tidsmaskin.
Han säger att han uppfunnit en tidsmaskin.
Bertil Bertil och Bertil går in i Rolfs hus. Han visar ner dem i källaren.
- Här ser ni, har jag tidsmaskinen.
- Det ser ut som en kanot med en massa knappar.
- Det är en kanot med en massa knappar men den reser i tiden. Hur mycket är klockan?
Halv åtta!
- Får vi prova? Frågar mellan Bertil.
- Det vill jag gärna att ni gör, det är bara en prototyp. Men varsågoda att sätta er.
Fete, långe och mellan Bertil sätter sig i kanoten.
- Hur gör man nu då? Undrar fete Bertil.
Rolf förklarar:
- Med den där grejen som ser ut som en miniräknare ställer man in årtalet man vill åka till.
Minus 2000 är alltså för tvåtusen år sen. Ja ni förstår.
- Jag vill åka till stenåldern. Säger långe Bertil.
Rolf ställer in tiden för stenåldern.
- När ni ska åka trycker ni på den svarta knappen. När ni sedan vill hem trycker ni på den röda nödknappen, då kommer ni alltid tillbaka hit. Är det förstått?
- Ja. Säger de tre.
- Jag får önska herrarna lycklig resa.
- Tack för det. Säger fete Bertil och trycker på den svarta knappen.
Det blixtrar och skakar, de far in i en skarp ljustunnel. Det tar tvärstopp efter en stund.
- Var är vi? Frågar mellan Bertil.
De tittar sig omkring. Luften är annorlunda, miljön skiljer sig mycket från vår och även höst.
- Vi är nog i stenåldern i alla fall, säger långe Bertil.
De går ur kanoten och börjar promenera omkring i området. De ser en grotta. De går in i den, de hör röster. När de kommer längre in i grottan ser de massor av stenåldersmänniskor sitta och titta på något.
- Vad tittar de på? Frågar mellan Bertil.
Långe Bertil böjer sig framåt.
- Första avsnittet av Rederiet.
- Stenåldern är ju precis som vår tid. Säger fete Bertil.
- Vi åker hem igen. Säger mellan Bertil.
Ute ur grottan möter de ett litet fett troll. Han tittar på dem. De tittar tillbaka.
- Tjena, grabbar. Jag heter bus-ragnar.
- Du ser precis ut som Bert Karlsson, fast mindre och mycket fetare. Säger mellan Bertil.
- Väm ä Bärt Karlsson?
- Det är en skivbolags direktör. Säger fete Bertil.
- Jaså, säjer i dä. ja ha män,. é skivbolags dirrektör. Va gör en sön?
- Producerar artister så de får spela in skivor, som de säljer och tjänar pengar på.
- Jaha, ja förstår, nä nu måste ja vidare. Hej så lång.
Trollet försvinner i galopp, upp för kullar, ner för dalar. Solen går ner, trollet galopperar. Månen går upp, det är en stor måne, man kan nästan ta på den. Trollet galopperar fortfarande upp och ner för kullar och dalar. Han galopperar ut på slätten. Månen är stor och ljus. Trollet syns som en liten svart hoppande figur framför den starkt lysande månen. Men så kommer den. Smällen, då trollet slår skallen i den stora månen. Trollet flyger ett par meter åt sidan. Trollet reser sig upp och borstar av knäna. Han tittar bort mot Bertil Bertil och Bertil.
- SÅ HÄR ÄRE VARENDA KVÄLL. DE SÖM ÄGER MÅNEN FÅR SNART KÖMMA Å HÄMTA REN! NÄSTA VECKA SA JA ÅKKA MOPPED, DÄ Ä SÄKRARE! Skriker trollet.
Bertil Bertil och Bertil sätter sig i kanoten och trycker på den röda knappen. Inom ett ögonblick är de hemma hos Rolf. Han är inte hemma. De ger sig ut i den friska natten, det är kyligt, någonting hänger i luften. Fete Bertil drar ner det. Det är Sture Kork! Å nej!
- Ha ha ha, ni trodde att ni skulle slippa mig men ack vad ni bedrog er. Ha ha ha!
- Bedrog? Säger fete Bertil, är det inte din fru som åker med doktor Kaka där borta?
- Doktor Kaka? Den berömde jazzbalettdansören? Åker min fru med honom? Nej, nu jävlar!
Sture Kork springer efter bilen som hans fru och doktor Kaka sitter i, men de möter honom och då är han tvungen att vända för att springa efter bilen åt andra hållet. Bilen kör förbi Bertil Bertil och Bertil. Doktor Kaka Sjunger:
- Gråååååt inga tååårar för mej....till mitt eget blue Hawaiiiii........
- Han blev inte helt botad ändå. säger fete Bertil.
- Nej, men det gick bra för honom ändå. Säger långe Bertil.
Sture Kork rusar förbi:
- BRIIIIIITTTTTTTAAAAA! KOOOOM TILLBAKA!
Bertil Bertil och Bertil fortsätter sin vandring. Mellan Bertil känner en hand på sin axel. Han vänder sig om.
- Hej, gubbar!
Det är Wilhelm Velig.
- Är du jämt naken? Frågar mellan Bertil.
- Ja, nästan jämt. Titta vad jag har lärt mig.
Han svänger kraftigt med höfterna.
- Vad då? Frågar fete Bertil.
- Men ser ni inte? Jag kan göra helikoptern! Men hörrni, gå inte, stanna!
Det gör de inte. De fortsätter sin vandring, hemåt eller någon annanstans, jag vet inte riktigt än för jag har inte bestämt mig. Men jag behöver inte vara orolig, de kommer tillbaka, det kan jag vara säker på. Jag kan inte sluta skriva om dem. De är en del av mitt liv. Den ljusa delen. Den mörka delen finns i en annan novell, kallad Bankboken.

Adjö så länge, vi hörs igen.

Skriven av: Mats Henriksson