Blickar framåt

Verkligheten knackar på.
På is jag står.

Ingen livlina, ingen hjälp här.
Mitt liv går i kras, det är vad det är.

I huvudet hör jag en stor knall.
Mitt hjärta känns tungt och börjar bli kall.

Ensamheten tar över, jag börjar gråta.
Att jag hamnade här är mig ingen gåta.

Mitt liv ensam i en familj som inte fanns ju.
Ilskan jag känner är på väg nu.

Jag kämpade mot de som tryckte ner mig.
Ingen som verkligen hade kärleken inom sig.

Dock mormor var så snäll.
Men förstod inte så väl.

Hon hade inte lätt att se.
Jag satt ofta ner för att be.

Nu står jag här och börjar se en ljusning.
Mitt hjärta slår fort och får en rusning.

Jag har mycket kärlek som finns långt ner.
Så jag ska inte må dåligt mer.

Ser mig greppar mot alla strån.
Kämpar nu för att komma härifrån.

Med glädje och med ledsna tårar.
Utan att någon mer ska mig såra.

Jag tackar mina änglar och mina nära som jag nu har.
Inget längre är som det en gång var.

Författare:

Publicerat

Dela: