Celldelning

Abbedissan sade till sin novis:
'Att leva i kloster har också ett pris,
ty den som lever i celibat
har ingen liten sängkamrat,
utan får gå, vareviga kväll
och lägga sig i sin ensliga cell.'

Novisen svarade, kysk och from:
'Det gör ingenting att min säng är tom,
ty ingen drar av mig täcket då
och det blir ju så trångt när man är två.'
Men planerade redan att gräva en gång
ty tiden i ensamhet kunde bli lång.

Novisen tillbaka till cellen sig drog
under det hon ett gäckande leende log.
Abbedissan beundrande såg henne gå,
hon kunde ej ana vad hon hittat på.
Så grävde novisen en tunnel med fart,
hon jobbade flitigt tills allting var klart.

Där satt hon och längtade, natt efter natt,
men in genom gången kom ej ens en katt.
Hon grät och hon bad och hon frågade Gud
om han kunde sända till vännen ett bud.
Men bönerna uppfylldes av själve F*n
som händelsevis tog en tur genom stan.

En kväll fick hon sällskap av riddaren Göran,
ty alla som inte är drakar förför han,
men innan de tu hunnit hoppa i säng
in kom abbedissan så amper och sträng.
'En drake,' skrek Göran och smiter direkt,
kvar blir novisen som darrar förskräckt.

Hon murades in i ett hörn bakom spisen,
så var sagan all för den lilla novisen.
Men natten därpå kom vår Göran igen,
Han hade ju inte lekt klart med sin vän.
Med klirrande rustning han klev in i cellen,
det borde han inte ha gjort den där kvällen.

I talgdankens sken såg han blott konturer
och massor av knotiga kvinnofigurer.
Där stod alla nunnor i oordnad kö,
nu skulle de älska, se´n skulle han dö,
och det var en syn som du borde fått se:
Den yngsta utav dem var sjuttiotre!

Så oförtröttligt han gjorde sin plikt
med att ge nunnorna stoff till sin bikt.
De ville ha mera, de höll honom fast,
tills plötsligt i gryningen livstråden brast.
Då viskade nunnorna hänfört: 'Nu dör han,
nu blir det ett helgon av stilige Göran.'

I himmelen möttes de unga tu,
Novisen var lycklig, vem skiljde dem nu?
Hon ropade: 'Göran, min vän, jag är här!'
Men hon fick en kalldusch, han var inte kär.
Han tittade snobbigt och svarade frankt:
'Min bästa novis, jag är numera sankt.'

Skriven av: Ann Persson