Publicerat
Kategori: Dikter

Dagen D

Dagen D
Idag är det dagen d,
men inte dagen D, som i invasionen i Normandie.
För mig är dagen d,
d som i död.
Idag är det dagen för min avrättning,
som jag väntat på i flera år.

För tre dagar sedan
blev min avrättningsorder utfärdad.
Jag fick reda på det samma dag,
det träffade mig som en åsnespark.
Förut var det något abstrakt nästan ogripbart,
nu är det plötsligt en skrämmande realitet.

För hur många vet,
att ens dagar är räknade?
Jag trodde jag var förberedd,
men det var en lögn.
Hur kan man förbereda sig på det,
att dö?

Tankarna snurrar iväg åt alla möjliga håll,
utan att följa något särskilt mönster.
För mig är det några timmar kvar av eftertanke,
av vad som kunde ha hänt om mitt liv varit annorlunda
Med annorlunda menar jag,
att jag inte suttit i fängelse och väntat på att bli avrättad.
Mitt brott är oväsentligt,
straffet är döden genom giftinjektion.

Jag kommer att begravas på fängelsets kyrkogård,
på min grav kommer det att stå ett träkors märkt med X…..
X:et står för executed,
med andra ord på min grav kommer det att stå avrättad nummer …..
I livet har jag ett namn,
men efter min död är jag bara ett nummer.

Många vänner jag haft under åren här,
men inte många av dem är nu i livet.
På ”death row” väntar man ju inte på livet,
utan på döden.
Det hörs inga pukor eller trumpeter,
ej heller Beethovens ”femma”.
Det sistnämnda hade väl varit mest passande
i den här situationen.

Vet inte vad jag vill ha som sista måltid,
får tänka över det en stund.
Än är det ju några timmar tills det är dags för den,
börjar bli rädd och nervös.
Känslan av panik kommer över mig,,
så mycket jag borde sagt och gjort ifall jag hade haft chansen.
Nu spelar det ingen roll i alla fall,
om några få timmar lever jag ju inte längre.

Har valt min sista måltid,
det blev entrecote och pommes frites.
Får väl pina i mig den,
för matlusten är obefintlig.
Fast vem har matlust när man vet,
att det blir den sista i ens liv?

Staten är ”snäll”,
Jag får i alla fall sova när jag dör.
Den första sprutan som går in i min kropp
är en mycket hög dos penthotal.
Jag känner ingenting när giftet verkar i min kropp.
Det är en mycket klen tröst.

Fängelseprästen har varit här,
och vi pratade lite grann.
Att prata känns meningslöst när man ska dö,
några timmar efter samtalet.
Vi bad en bön tillsammans,
sedan går prästen.

Har fått ordern att packa ihop mina saker,
det lilla jag nu äger.
Materiellt sett är det inte så mycket,
men mina minnen går inte att packa ihop.
Gör det ganska snabbt,
nu är det bara väntan på det oundvikliga kvar.

Nu är det dags,
det finns ingen återvändo.
Jag blir hämtad och förd till rummet,
där jag ska avrättas med hjälp av en giftinjektion.
Jag spänns fast som om jag skulle korsfästas på britsen,
det sista jag ser är upp och ner.

Jag spänns fast på britsen,
nu är loppet kört, allt är över.
Jag får en kanyl i armen,
som kopplas ihop med giftsprutan.
Nu fattas bara nicken från fängelsedirektören,
Så bödeln kan trycka på knappen så att giftet går in i min kropp.


Jag har inget sista uttalande,
eller ursäkt till de anhöriga till offren som ser avrättningen.
Det är svårt,
jag har inga ord.
Jag kan inte be om ursäkt,
eftersom jag inte gjort något.

Vad finns det att säga,
Jag får ju inte mitt liv tillbaka.
Det kommer ju att släckas,
Precis som man släcker ett stearinljus
Om några minuter är ju ändå allt över,
så vad spelar några ord för roll?

Plötsligt ringer telefonen,
den som kan rädda mitt liv.
Ordern kommer:
Avbryt verksamheten!
Verksamheten var min avrättning,
Som nu avbryts.

Jag spänns loss,
och kanylen tas bort
Fängelsedirektören säger:
för honom till mitt rum.
Jag får på mig hand- och fotbojor,
inför promenaden till fängelsedirektören.

Fängelsedirektören berättar bedrövat,
att jag var nära att bli avrättad trots att jag var oskyldig.
Den man som begått mordet jag dömdes till döden för,
hade angivit sig själv och lämnat sådana detaljer som mördaren bara kunde veta.
Jag är fri med omedelbar verkan,
men väljer att sova den sista natten i cellen.

I morgon ska jag smugglas ut bakvägen från ”death row”,
jag får åka hem.
Dagen därpå tar jag farväl av mina vänner,
med många tårar och kramar.
För dem väntar bara på den dag,
som de får sina avrättningsorder.

Jag var en av de få som sedan 1976,
fått åka ifrån ”death row” med livet i behåll.
Just nu har jag inget liv,
det slogs i spillror i samband med dödsdomen.
Tiden får utvisa vad som händer…..

Jag är fri och jag lever…..

Skriven av: Christer Persson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren