Dekadenta höftben - del 2

Du var ingen obekant främling.

Vi hade träffats många gånger i olika sammanhang.

Utan min vetskap sände du signaler.



Analyser kring dina nattliga meddelanden påbörjades.

Det var nästintill omöjligt att läsa av ditt budskap.

Jag hade aldrig sett dig på det sättet.


Ölburkarna blev allt fler på vardagsrumsbordet.

I perifirin fanns din bortglömda flickvän.

Utanför började solen gå upp.


Du bedjade efter närhet och bekräftelse.

En panikartad förrvirring trädde i kraft.

Det finns inget att skylla på längre.



Jag hade inte förutspått att något skulle vara annorlunda.

Men jag tappade bort mig själv på vägen.

Ingenting blev som jag hade tänkt mig.

Författare:

Publicerat

Dela: