Kategori: Dikter om livet
Den gamle odalmannen
Där gick en gammal odalman
med trötta tunga steg,
han gick för att en sista gång
få syna äng och teg,
där han med möda, kraft och nit
röjt och odlat bit för bit.
Nu gick han där med skumögd blick,
såg som i en spegel
sin levnads dagar dra förbi,
han tänkte på en regel.
"Man får skörda vad man sått"
Det gäller stort, det gäller smått.
I all sin levnads tid han sökt
den regeln trogen vara.
Nu står han här i ålderns höst
och låter blicken fara,
ut över äng och åkerteg,
går så bort med tunga steg.
Han anar, snart så kommer dag
då ingen mer skall så
och skörda på den teg som var
hans stora stolthet då,
när han för första gången såg
där lyste gult av mogen råg.
Tid försvann, dag blev till år,
nu är det länge sedan
någon brukade hans teg
där sträcker träden redan
mörka kronor högt mot skyn
runt ödetorpet, långt från byn.
Och än i dag så kan du se,
emellan mörka grenar
där skymtar det en ändlös rad
av mossbelupna stenar.
Det är den gamles stengärdsgård.
Ett vittnesbörd - en minnesvård.
Skriven av: Ingvar Björkdahl
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren