DEN HIMMEL NJAG SÅG VAR BLÅ

Jag vet en röst som talar till mig och vill mig väl
För innerst inne så finns den i min själ
Jag ropar ibland efter dig och försöker att förstå
Detta stora universum där allt är mörkt och inte blå

Den himmel som jag såg när jag var ett barn så liten
Nu är det så att man är gammal och sliten
Den lilla röda stugan där björkarna ned för mig så rart
Detta är ett under ändå det är uppenbart

Bo Grapenskog

Författare:

Publicerat

Dela: