Den tyngsta stenen

Den tyngsta stenen

irriterande, forskande blickar över kroppen
'vad är det han har på sig?, börjar han bli nervös nu?'
svettiga händer
stammande läppar
grötig röst och ökande puls
en kamp mot bättre vetande
rodnande kinder
och ännu svettigare händer

tystnad
andetag

inget hjälper
bland fnitter, suckar, stön och hånflin
en elefant bland råttor
kan inte försvinna

och fingra på pennor, papper och hår
?vad skrattar dom åt? sa jag fel??
en längtan långt bort, utanför det skal
som i detta nu förråder det inres allra känsligaste

och efteråt stolt som en tupp
'jag besegrade dom, de lyckades inte få mig mer än halvvägs ner
på knä,
när det behövdes som mest, det var då jag tog mod och övervann
det ingen annan än just jag kan förstå'

en tung sten att bära faller alltid fortare till marken


Författare:

Publicerat

Dela: