Det heligaste

Han lämnade ut sina
tankar, sin själ och
sitt hjärta.
Inte på silverfat,
för något sådant
ägde han inte.
Den rikedom
han besatt räknas
inte i siffror
men i ord.
Han ville ge dig
allt det som
ingen annan fått,
det heligaste.
Evigheten.
Den var han beredd
att dela med dig och
enbart dig.

Och det sved,
som salt
i öppna sår,
när du vacklade.
Det brände,
som cigarettglöd
mot hud,
när du tvekade.

Att det heligaste
han kunde skänka
kanske inte var
gott nog.
Han, som i första
ledet i dårarnas
armé, skulle
skrattat åt döden
och kysst sina
fienders svärd.
Som utan att darra
skulle offrat
sin förmåga att
tala, skriva, tänka.
Bara för att
få ge dig
det heligaste.
Evigheten.

Författare:

Publicerat

Dela: