Det Skiraste Miraklet & andra dikter

FÅREN OCH HERDEN

Ett fält bränt
av sol och granater
Bakom den krackelerande
masken kan skymtas
frukten av allt förfall
ett döende får
vars är tårar
är jordens livsblod
De har gått vilse
nu och för alltid
tills världen störtar
genom tidens brunn
och de tror sig
vara så fria
Vad är herdens kall
i denna tidsrymd
Vad är dolt
i framtidens töcken
bakom bödelshuvan
och i den väne gudens
tröstande hand
vid irrandets slut
vid tidens?
Det är vargavinden
mättad med dagsögats
eldröda dofter
Bakom nästa hörn
ett begravningsbål
som fyller horisonten



LIVET SVARTA HÅL

Åh rätt är så rätt
och fel så fel
ty var man står
på den rätta sidan
av skockens gräns
De ler och ler
ty världen deras
är den ruttnandes smink
Livet och dess rörelser
är gjutna på sitt blod
och ser de stackars
dansarna oförstående upp
mot sin osynlige bödel
kan de ana sig till
den ofrånkomliga sanningen
i en kylslagen
flod av likgiltiga stjärnor


DET SKIRASTE MIRAKLET

I.

En dröm om vinterlandet
och en mållös resa
till fots, sida vid sida
med en dröm bland drömmar
klädd i sin egen värme
bärande endast
sina ögons ljus
Vid min sida, vid min
tråder drömmen
en långsam och sällsam
dans i vinterns landskap
en dans genom åren
genom längtans långa år

II.

Fast det är blott en dröm
som lever i drömmar
och i gryningens känslotumult
ja fast det är en dröm
i en än mer dimhöljd dröm
vandrar den i form
av kött och blod
och verkliga ögon
vid min sida, min sida
vandrar den som en verklig kvinna
och sida vid sida
finner vi till sist
en uppvärmd tillflykt
och som en aldrig
uttalad eftertanke är det
- som om vi fallit
genom tidens mysterier
och livsvalens labyrint
tillbaka, tillbaka -
den första kyssens mirakel
som sker och upplevs i ett rum
förlorat i tanke, tid och rymd
för en sekund
för en evighet av minnen
och jag och drömmen
ryggar tillbaka
skakar på sig
och förlorar sig
i tankarna och tiden
före uppvaknandets fall



III.

Det är en dröm förlorad
vilsegången och skild
från verklighetens
blodfläckade portar
Dådkraft och passion
ligger i ljuva
dödsplågor
någonstans på denna väg
väntande på
nya begynnelser
och nya slut
Det ljus som faller
på deras svärtade pannor
från glömda gudars anleten
pekar på en annan väg
men min nedslagna blick
ser endast vägens grus
en dröm förlorad
i en dröm
en sorgsen morgon

- morgonen den 16 april 2002

Skriven av: Sven André