Djävulens Hämd

Djävulens hämnd.


Djävulen är röd från topp till tå, och har små horn på huvudet. Jag var på marknad och solen höll på att gå ner, och alla byborna drog sig mot det stora svarta tältet i utkanten av marknadsplatsen. Sagotältet kallade man det. Sagotältet var här på varje marknad, varje fest. Ingen vågade gå i närheten av det förrän på kvällen, då kylan smög sig in i varje vrå i husen, och småbarnen grät för att dom måste lägga sig. Då fanns det ingen bot, utan man fick helt enkelt gå till tältet och vänta på sagoberättaren Mo. Mo var en mycket gammal man med vitt skägg och stora trofasta ögon. Mo berättade ofta om enhörningar, troll och småfolket. Men den här skymningen, när han på sitt vanliga sätt gled ut och satte sig på sin stol, såg han mycket äldre ut än vanligt. Fårorna i hans ansikte var djupa och man såg att hans tankar var långt borta i fjärran. Han började berätta med sin vackert flytande sagoröst men idag berättade han inte små vackra sagor som han brukade. Idag berättade han om djävulen. I socknen där jag bodde som liten fanns ett berg. Det låg lite utanför socknen, och man kallade det Djävulsberget. Alla var rädda för att gå dit. Men en dag kom en ung yngling till socknen. Han var från kungen och var utbildad till riddare. Han undrade varför ingen var ute nu i skymningen, när det var så vackert. Byborna berättade för honom om Djävulsberget och att själva djävulen bodde där. Ynglingen skrattade och sa:
-Om djävulen kommer till mig så skrattar jag bara honom rakt upp i ansiktet, så han flyger till Antarktis!
En av byborna sa då:
-Om du är så modig kan du väl gå upp till honom då!
Ynglingen kastade en blick upp mot berget och man såg att det inte var det han menat precis, men han sa modigt:
-I morgon kommer jag ner med djävulen i en säck på ryggen! Sedan tog han sitt svärd och sin sköld och började vandra upp för berget. Vid midnatt vaknade jag själv av att någon skrek, ett hjärtskärande skrik, och då förstod vi allihop att vi aldrig skulle få se ynglingen igen.
Sagan var slut och Mo drog sig tillbaka in i dunklet och alla byborna gick hem. Nästa dag var tältet borta och det kom aldrig tillbaka på någon marknad. Det ryktades om att Mo hade blivit tagen av djävulen, men jag har mina egna tankar.
SLUT

av: Eyla Mohlin 11 år.

Skriven av: Eyla Mohlin