Kategori: Dikter
Dödande mobbning
Jag är för feg för att berätta,
istället vill jag bara dö och inte finnas.
Dom slår mig med händer med saker,
med allt jag kan minnas.
Blodet så rött det rinner från näsan,
det rinner överallt.
Om någon frågar jag ljuger för alla,
och säger att jag fall´t.
Många har sett märken blå,
alla har pratat och frågat.
Men jag är så rädd,
så jag har inte vågat.
Jag vågar inte,
jag är rädd för att mer sår få.
att kanske aldrig mer få se solen.
Och kanske aldrig mer få gå.
Lärarna dom ser inte,
dom märker ingenting.
Så jag hittar på,
föräldrarna tror på alla ting.
Men snart så klarar jag inte mer,
alla kommer då få slippa mig se.
Då jag ligger död och stilla,
och i kyrkan vi måste be.
Och så det hände,
dagen den kom.
Jag tog mitt liv i skogen,
och gissa vem som hitta mig, det var dom.
Jag hoppas dom ångrade sig,
för på ett eller annat sätt dom vet.
Att det dom gjort mot mig,
hade gjort mig att göra det.
Mobbning...*brr*.
Skriven av: Anonym
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!
Veckans författare:
Fredrik Trulsson
Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren