DOMEDAGSGRUVAN

När mitt timglas har runnit
Bjuds jag
Med snara om halsen
Upp utav döden i domedagsvalsen

Stegen vi tager
Är långa och raka
Döden är mager
Han rista och skaka

Han skrattar där under huvan
Med ansikte magert och torrt
Förpassar mig ned i domedagsgruvan
Och vandrar sedan bort.

Författare:

Publicerat

Dela: