Du är min Dag och jag din Eva

När jag gav dig brevet rullade tårarna nedför kinderna och du såg på mig som ingen annan gjort. Det här är mitt tack till dig, för allt du är och gör. Att vår vackra symbios snart kommer finnas på pränt i en bok gör mig innerligt priviligerad, precis som äran att få vara din.

Min fina märkliga varelse,

När jag först såg dig analyserades du på avstånd. Din naturliga fallenhet väckte en nyfikenhet. Samma sekund du stormade in, rubbade min världsbild och fick hjärtat att skippa ett slag förstod jag; att du är en magisk individ.

Vi sparkade in substantiella avtryck i varandras bröstkorgar, fyllde tomrummen som demoleringen efterlämnat. Utan förvarning tog du min hand i språnget, du dömde mig aldrig när läpparna smakade salt.

År av svikliga förfaranden har tvingat oss att kriga för att upprätthålla blodpumpens skydd, att krampaktigt hålla fast vid dem själsliga pusselbitar som återstår och visa en fasad när ingen förstår oss. Ofrivilligt raserades dem i ett ögonblick när själens spegelbild spydde ur sig hemligheterna.

Omedvetet ger du av allt du inte har, hör det som inte sägs och ser det som försöker döljas. Du ger bort varje andetag för att underlätta min syrebrist. Lungor som förut sprängde av giftig gas fylls åter med oxygen, tack vare dig andas jag på nytt. Om det inte är det vackraste av gest; då vet jag ingenting längre.

Orden är otillräckliga i detta vokabulär, dem har inte tryck nog för att ge en rättvis beskrivning av din enastående uppenbarelse. Den tid vi spenderat i varandras närvaro känns oändlig, som att den plats du stulit under mina skavda vingar varit tom i väntan på dig. Utan obehag låter jag dig känna, granska och lyssna.

Du är livrädd, jag ser det. Inga löften kan avges, evig kärlek kan aldrig utlovas på förhand. Om du bara förstod hur vacker du är, då hade du redan vänt. Du förtjänar det finaste av hjärtan och jag borde bespara dig varje demon, allt kaotiskt.

Trots ett samvete som bränner, en instinktiv vilja att fly så har jag inte kraft nog att be dig gå. Mitt förhärdade hjärta är ditt att bevara eller krossa.

Från det innersta av utrymmen utan genvägar; jag tycker om dig mer än jag har mod till.

Ps. Jag blir inte arg om du finner ett outforskat skrymsle som förändrar din syn och lämnar mig med hjärtat itu.

Författare:

Publicerat

Dela: