Du tycker om att se mig lida

Hennes kropp är svag, hon är nersmutsad och hon blir äcklad av den lukt som han har lämnat kvar, och den finns överallt över hennes verkande kropp. Till och med hennes hår och ansikte är ner skitat. hon är rädd, hon har varit för rädd för att resa sig upp och det känns som om det är en evighet som hon har legat där. hon river sig med naglarna över kroppen, allt för i sinnet slita bort honom från henne. Hon försöker samla mod för att försiktigt resa den värkande kroppen, golvet hon ligger på är kallt och det är mörkt i rummet. Hon har kämpat ännu en gång, och hon har kämpat för sitt liv. Ännu en gång har hon flytt sin kropp under övergreppet och det hon nu känner blev en full bordad våldtäkt. Igen. Ifrån ett hörn i taket såg hon allting hända, men bara som en åskådare och ingenting annat. Det gick från extrem smärta till precis ingenting. I sin fantasi blir hon lyft från golvet, hon blir lyft försiktigt som om hon vore ett barn full med värde. Och i sin fantasi blir hon om plåstrad och hon blir skyddad av de vuxna runt omkring. Hon blir tvättad och behandlad som någonting värdefullt. Men det här det är bara fantasier. Som barnet som brukade vara jag hade gång på gång efter övergreppen. Att någon gång bli en människa värd att rädda, att jag någon dag skulle bli ett barn värt att rädda från den sadistiska pedofilen som kommit in i mitt liv.
Livet efter våldtäkten blev inte lättare, att gå vidare var inte längre ett alternativ. Alkohol och droger blev en lätt utväg, jag kände mig hatad, hatad av människorna som sa att de brydde sig. Jag vände mig bort utan att blinka, några år senare var jag förstörd. Jag var ensam, ensam i den så kallade världen jag skulle älska. Jag var ett barn och jag var redan förstörd, jag var borta från jorden, borta från allt. Min kropp var fortfarande stel, stel från skräcken han hade orsakat. Jag kunde fortfarande se honom ibland, han med det stora flinet i ansiktet, ett iskallt ansikte, utan empati. Jag var förstörd, han hade förstört mig. Jag klandrade mig själv, klandrade mig själv för min klumpighet. Jag var en hora i allas ögon, och i mina fanns jag inte längre. Jag var inte mer än ett sandkorn i en öken. Oviktig. Beroende av andra och till och med meningslös själv. Hur kan en människa få en annan människa att känna så. Får man inte skuldkänslor. Känslan av att förstöra någons liv kan inte var lätt. Men för dig. för dig var det bara en lek. Du njöt av att förstöra mig. Du tycker om att se mig lida.

Författare:

Publicerat

Dela: