Publicerat
Kategori: Dikter

En riktig mardröm

Jag låg och vred mig i sängen. Jag kunde inte begripa vad min kära hustru gjorde som tog så lång tid. Dessutom var det lite svalt så det gjorde det ändå svårare att sova. Jag låg och vred mig och bekymrade mig för om det hade hänt henne något. Det var bra och klart väder men tystnaden bara irriterade mig.

På något sätt så måste jag ha tagit mig upp och gått till köket. Jag hade inte tänt ljuset. Jag väntade på min hustru och satt där fullkomligt tyst och bara väntade på henne. Jag vet inte varför jag gjort så, men jag kände att jag gjort rätt, jag ville veta vad hon gjort som gjorde att hon blev så pass sen.
Jag hörde steg och gick och ställde mig vid ljusknappen. Hon gick in till köket och fram till Kylskåpet. Då tände jag ljuset.
Hon stirrade på mig med skrämda ögon.
– Vad har du haft för dig? frågade jag, jag lät anklagande.
– Jag var tvungen att jobba över, snälla våga inte bråka med mig nu! Jag har slitit som ett djur i flera timmar och är både trött och hungrig.
Hon tog fram osten ur kylskåpet, sen tog hon fram asken med margarin. Sedan gick hon till skafferiet och tog fram en limpa mörkt rågbröd. Hon tog fram en otandad brödkniv och skar sig två skivor. Så började hon breda margarin på brödet och började sedan leta efter en osthyvel. Jag grep kniven och gick mot henne.
– Vad har du varit? sa jag, och säg nu som det är!
– Vad tror du om mig, sa hon och jag hörde att hon skulle ha skrattat åt mig om inte situationen varit så allvarlig.
– Jag tror att du för första gången på fem år jobbar du över, och du jobbar inte över måttligt heller! Vill du jag ska tro på det!?
– Ja, sa hon, det vill jag, eftersom det skulle vara katastrofalt om du inte gör det, eftersom vi trots allt är gifta och varken du eller jag vill väll skiljas egentligen?
– Tror du inte jag vet! Halvskrek jag, tror du inte att du inte kan tala om för mig vem det är du har legat med hela kvällen?
Jag hade kört upp kniven framför ansiktet på henne.
– Du kan fråga min chef om du tvivlar, sen tycker jag att det är ett väldigt älskvärt sätt du välkomnar din fru på.
Det kunde jag ju hålla med om. Jag drog tillbaka handen med kniven, som i en ond dröm såg jag hur kniven skar hål i hennes pulsåder på vänstra sidan av halsen. Blodet sprutade ur halsen på henne. Jag kastade mig om hennes hals och pressade mina händer emot det öppna såret. Trycket mot min hand var enormt, men jag höll emot, men en del blod sipprade ut under min hand. Hon sjönk ihop och jag parerade rörelsen så att jag kunde hålla kvar handen så mycket som möjligt. Trycket började minska så jag kände det tydligt. Till slut så kände jag hur trycket försvann helt. Jag letade förtvivlat efter hennes puls. Jag hittade ingen och satte mig bestört ner på en stol. Hur skulle jag göra nu, skulle jag ringa till polisen och tala om som det var? Eller skulle jag bara ringa efter en ambulans som skulle konstatera dödsfallet. Men i så fall måste jag göra rent kniven först. Jag kände mig betryckt och rädd, till slut kom sorgen. Den kvinna som nu låg död på köksgolvet hade varit min partner och min närmasta vän och förtrogna i många år, och hon hade aldrig svikit mig. Aldrig någonsin. Och bara för att hon jobbade över så hade jag blivit arg och börjat hota henne. Hennes död var mitt och endast mitt ansvar. Hur kunde jag göra något så in i helvete dumt? Men vad skulle jag göra, jag måste ju skydda mig själv på något sätt. Man får inte mörda någon, inte ens av misstag. Jag tittade ner på gestalten på golvet, hennes raka mörka hår var fortfarande glansigt och ungt, ansiktet var fortfarande lika vackert med dess eleganta drag. Det enda som störde bilden av den vackra gestalten var blodet som hade runnit över hennes hals och bröst och ner på golvet som hade en stor fläck blod. Det hade ännu inte levrar sig. Jag skulle vara tvungen att ta bort det innan det hade levrat sig. Det skulle bli för svårt att få bort då. Jag hade bråttom. Dessutom låg hon i vägen… Jag hade god lust att gråta men pressade tillbaka tårarna och fick en idé. Jag skulle kunna anmäla henne som försvunnen, sen när ingen såg mig skulle jag kunna lägga kroppen ute i skogen och få folk att tro att hon hade mördats av någon annan. Jag tog henne under armarna och kände på nytt en stor lust att börja gråta, men jag pressade tillbaka tårarna, jag hade inte tid att gråta nu, det fick jag göra sedan.

Jag låg i min säng igen. Jag tittade på klockan och såg att den var halv fyra. Min fru låg bredvid mig. Vilken absurd idé, att lägga liket bredvid sig innan man la sig att sova. Hon var nerbäddad så jag hade inte svimmat av trötthet. Men vad ren hennes hals var. Hade jag tvättat av den? Det var ju inte så bra, ingen mördare i världen tvättar av sina offer, det har man inte tid med, dessutom så brukar man väll inte bry sig om det? Jag kunde ju inte se snittet ens. Men det kunde väll inte ha försvunnit? Skärsår läker inte på döda, det går bara inte. Jag kunde inte låta bli att försiktigt smeka hennes hals. I och för sig låg hon på fel sida, det såg jag nu, men ändå. Vad varm hon var, i och för sig kanske det berodde på att hon låg nedbäddad, men visst brukar lik vara kalla efter ett par timmar? Jag fortsatte smeka hennes hals, jag kunde inte låta bli att smeka hennes lena underbara hals, som jag gjort så många gånger tidigare. Men vad var detta?!?!?!
Sakta hade hon börjat röra på sig, liksom ålande som man gör när man precis håller på att vakna. Hon vände sig mot mig. Hennes blick uttryckte en blandning mellan trötthet, begär och skratt.
–Om du ändå hade sagt vad du ville igår istället för att somna innan jag kom hem, nog för att jag var sen, men lite ville jag allt gosa med dig innan jag somna…
Hon avbröt sig och stirrade på mig. Jag för min del hade fullt upp med att begripa hur det kunde komma sig att jag först skurit halsen av min fru klockan elva på kvällen. Sedan somna och vakna klockan halv fyra på natten och då få mer eller mindre gömda inviter. Jag fick det inte att gå ihop och det berodde nog inte på att jag var speciellt dum. Hur många skulle begripa det i en handvändning?
– Men vad är det med dig, frågade hon igen, har du sett ett spöke eller?
Jag kände på något sätt på mig att det inte var så bra att svara att jag trodde att jag hade ett framför mig, men det var vad jag trodde.
– Är inte du död? hörde jag mig fråga.
– Varför skulle jag var det?
Orden forsade ur mig, som så många gånger tidigare när jag kommit hem och varit ledsen över att jag gjort bort mig eller sårat någon.
– Min älskade lilla dåre, skrattade hon, du har ju drömt, fattar du inte det? Du sov som ett murmeldjur när jag kom hem igår.
Jag sjönk in i hennes famn och skrattade hejdlöst. Jag kunde bara inte sluta. Det var ju så dumt, varför hade jag inte kommit på det tidigare, att hoppen i tid och rum berodde på att jag hade drömt alltihop!
Till slut så slutade jag skratta och somnade i min hustrus trygga famn väl medveten om att allting var sig likt från kvällen före, dagen före och året före.
Allting var sig fortfarande likt…

Skriven av: Markus Folkesson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren