epitaf över duva

ödet var tystnad
runt den grå dräkten
rörde en fläkt några dun
det var duvan länge sedd
med sin partner härute

duvan som såg
in i huset levde med
våra blickar möttes
av nyfikenhet
allt oftare möttes
ögonkasten
vänskap uppstod
bekantskap med vana
vi såg efter varandra

hon tog mig med
på en flygtur runt
över gårdarnas tak
långt över skogarna
ned till havsbrynets strand
där stannade vi en stund
och jämförde våra dikter

Författare:

Publicerat

Dela: