Publicerat
Kategori: Dikter

Ett fjärilsminne...


Andas tungt och jag faller, faller sakta igenom mjuka lager
Stenar slår mot mitt knä och världen hostar hårt mot min rygg

Vi lever en dag sa han till mig och han sa att vi skulle ses åter
jag väntade på min älskade i tid och i rum som var kladdiga av socker som blivit gammalt
Sen krossades varje bit och slottet blev en ruin av multnande trötta drömmar

Och fram kom gulnande minnen om honungsdagar med salta bad, stjärnors viskningar om natten
Och dom fanns där kvar

Länge efteråt minns jag hans sorgsna skratt, sången om evighet
Hans hand på min panna och världen var öppen

Jag hade varit sjutton och han tjugoett
Vi var tussilagoblommorna i diket som strålade
Tillsammans var vi oslagbara

Skriven av: julia

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren