Ett förälderarlösbarn

Ett föräldralös barn


Under Feb. snö och regnen
var ett barn ensam
hans kalla nakna fötter
Man kunde se från hans trasiga skor
regn droppade på hans trasiga paraply
på hans ansikte
med sin gamla smutsig kavajen
hans ansikte var vackert lika månen
hans tyglapp tröja och byxor
var en del av hans mammas tyglapp slöja
hans trasiga paraply
var hans pappas 30 år gammalt
hans händerna var små och blev svart av is kallt väder
han tog ur en bit bröd från sin fika
tittade på torr bröd
med en dröm syn
hans trasiga skor sport
var det blöta
av regnen
hans svarta iskalla händer och fötter
var sin del av hela världen
dagens lektion var
pappa, vatten
pappa, bröd
han kunde inte förstå lektionen
eftersom han var papaplös
och hade inget bröd
han förstod bara
vatten
eftersom droppade från taket
eftersom hans kläder och hans böcker
var väldigt blöta
jag är inte ensam
undrade han
min lilla syster och bröder
han skrattade barnslig och gick
med skrattande önskan och hopp
Och jag visste inte hur jag kom fram?
när jag återkom hem
såg hans skolan bakom mitt hus


Kermansha
1996
Elahe Ghanberytabar










Tebarklös barn

I en instängd gatan
Under en dyster natt
Syn en kallt svag ljus
Barnens tebarklös hostade
Och mammas bostdsalös tårar
Hörs
Mamma satt sorligt på barnens öde
I väntan på hans sista andas
Mellan sorlig och ont
Ropade mamma!
Igen dyster känslas hus
Igen kriget mellan tårar och ögon
Igen gatornas ensamhet
Och regnen
Igen en dyster kallt och sårbar natt
Tystnadens filosofi
Och isolering
Var en hemlig berättelse
Huvudnyckels livet var i pappas grymma händer
Barn tittade ett tag på pappas bild som häng på vägen
Han ber gud
Om pappas var närvaro
Vart är pappas snälla händer?
Frågade han sin mamma
Som sminka mig
För att bli vår fristad
Och hämta vänskap och snällheten
Pappas liv
Var en dröm på en hans svarta natt
Den natten som pappa lämnade de
Och gick sin väg
Och återkom aldrig
Ingen frågade hans adresser
Utan kvinnan och barn
Som alla känna till den familjen som fattig
En kvinnan som var en biter le
Igen flytnings jobbiga drömmar
Stänkte på kvinnans oordnade minne
I det sårbara hjärtat och hennes tårar
Skrattade på sina dagarna dagarna som hade gått
Barnens liv så sakta tog över feber
Och branns som ett ljus
Och hennes andas snart var det slut
Och husets ytan brann så sakta av Barnes feber
Mammas skrek tog över hela huset
När kramade sin tystna barnen
Klagade gud om sin öde
Och barnens som sov för alltid
Kermansha
1999
Elahe Ghanberytabar



Till ord och bild

Hej!

Här och med skickar jag två översättningar av en ung persiska poet. Elahe Ghanberytabar född 1977 i Kermansha ( en stad i västra Iran).
Hon kom till Sverige sedan en månad tillbaka och troligen är hon en av de bästa unga persiska poeter.
Dikten ett föräldralös barn beskrev hon under en vinterdag; när hon var på väg hem och plötslig träffade ett fattig barn. Poeten spårade barnen och kunde avläsa barnens tanke, var är viktig för poeten är att hon såg ett fattig barn bakom sitt hus utan att då tänkte på fattiga barn.
Den andra dikten har en uppfattning av ett samhället som poeten lev i under flera år.
Jag hoppas att ord och bild intressera av hennes dikt för att börja nytt litterära samarbete.
M.V. H.
Isak Najmedin
Mars 2006
Stockholm

Skriven av: Isak Najmedin