Ett förlorat förlåt!

Marken är kall och våt.
Jag letar efter, mitt borttappade förlåt.
Väntade så länge, en evighet.
Bevarade bara min innersta hemlighet.
Kunde ej förmå mej att tala om för dej.
Att du faktiskt inte känner mej.
För alltid var jag bara tyst.
Kom inte fram, minsta lilla knyst.
Klumpen i halsen, går inte att svälja.
Man kan liksom inte, välja.
Tårar på min kind, banar väg.
Du sa bara, säg, säg, säg.
Men jag teg och klarade inte av.
Dessa, kärlekens alla krav.
Nu söker jag på den våta marken.
Letar runt i hela parken.
Ett förlorat förlåt, har kommit bort.
Ja den kärleken blev kort.

Författare:

Publicerat

Dela: