Ett förvirrat liv - i en förvirrad verklighet

* * *
jag, en förbjuden bok...
av John Thomas

att hela tiden vara till andras beskådande
att alltid visa upp sitt vackraste ansikte
är en dårskap som tröttar ut mig
men då jag är en dåre
fortsätter jag att spela min roll

när jag är ensam
det är då jag är jag
men du kommer aldrig att få se mig
naken eller sann
för så fort du vänder blicken mot mig
ändrar jag skepnad likt kamelonten


du vill veta mer om mig
men boken som berättar är stängd
och kan bara öppnas av mig
och jag läser endast i min ensamhet
och min lycka finns i det tysta
kala kalla rummet
nedkrupen i min säng

men trots att jag dyrkar ensamheten
föraktar jag inte tvåsamhet
det är den som får mig att vilja
det är den som ger mig lusten tillbaks
då jag i ensamheten
känner mig alltför ensam



* * *
Jag Har Slutat Att...
av John Thomas


Jag träffade en vän idag och vi hann byta några ord
innan han avbröt vår konversation
och med en bekymrad min såg rakt in i mig
han sa

Jag har slutat att se på lyckliga filmer...
han var tyst en stund och såg på mig
som om han funderade på fortsättningen
sen sa han

jag såg jag dem för att de fick mig att drömma om lycka och kärlek
och allt som hör därtill
jag såg dem för att jag trodde, nej, rättade han sig, visste...
att allt det där en dag skulle bli mitt...
och han fortsatte

När jag sen en dag mötte kärleken och lyckan
såg jag lyckliga filmer för att jag kände igen mig i dem
och mådde bra av att vara del av vad jag såg
där tystnade han en stund igen...
så fortsatte han

sen såg jag dem för att jag sörjde
sörjde att jag mist lyckan och kärleken
och jag mådde bra av att gråta åt det vackra i de lyckliga filmerna
det fick mig att minnas och längta efter lyckan igen
åter tystnad
längre den här gången
sen sa han

Jag har slutat att se på lyckliga filmer
för nu har till och med längtan dött
längtan efter lyckan och kärleken
lyckliga filmer kan endast påminna mig om att
jag har slutat att tro på kärlek och lycka
jag har slutat att se på lyckliga filmer
och han tillade sorgset

och det jag såg när jag mötte dig idag
var att du är liksom jag
sen frågade han

ser du fortfarande på lyckliga filmer





* * *
Kvällens Föreställning
av John Thomas

Livet är ett skådespel.
Men det är ett vackert skådespel,
fyllt med välgjorda kulisser,
inför vilka vi alla, spelar upp våra roller,
med sublim precision,
utan att snubbla på en enda replik.

Och regissören ler förnöjsamt,
när han mottager publikens stående ovationer,
efter varje kvälls föreställning,
vilka alla är premiärer,
med ett omskrivet manus för varje aktör.
Hur förunderligt är det inte
att vi alla lär oss att så duktigt spela med
i varje scens vidunderliga förtrollning
skapade för att vi inte skall hinna fundera
över pjäsens handling.



* * *
Lukta
av John Thomas



Jag kastar min syrgasmask och vandrar
utan att andas
på en jord
utan människans andedräkt
renare än colgate
och vem fan orkar se in
innanför dina skjortknappar
därför att han undrar över
om du har rakat dig under dina armar
när han vet att att ditt eget lilla venus
kalt som hälleberget i höstregn skiner

och andedräkt
och armsvett
eller könslukt
är obetydliga företeelser
i en luktlös, människofri
roterande, levande och suktande värld
och jag blir yr av deoderanter,parfymer
krämer, aftershaver,roll-oner och munspray

jag blir yr
av att behöva vara så mycket på en gång
ren vacker och fri....





* * *
Lurad
av John Thomas


Jag gick i många år
i tron
om att det var jag
som bestämde
över mitt liv

Skriven av: John Thomas Swenson