Ett liv utan dig

Ett liv utan dig

Jag inte livet förstår mig på.
Vet inte vart jag ska gå.
Vet inte vem jag är.
Vet därför inte heller vad jag gör här.
Väntar på någon, men vet inte på vem.
Allt jag vill är väl att bara få komma hem.
Hem till livet där meningen fanns.
Hem dit då livet var en dans.
Men det finns icke mer.
Och vägen tillbaka dit jag inte ser.
För den finns inte där.
Anledningen är att du inte finns här.

Jag sa dig en gång,
att mitt liv inte skulle ha någon mening om inte du ingick.
Du trodde mig inte då.
Kanske jag också kände så.
Men svaret jag sedan fick.
Synd att jag det så sent fick, och innan dess gick.
Utan dig känns mitt liv inte nödvändigt att fullfölja.
Jag har inte längre något att dölja.
Smärtan bara sipprar ut.
För var dag bildas det ny, och den kommer aldrig att ta slut.

Jag är rädd.
Rädd, för att aldrig av ljuset bli sedd.
Jag vill stiga ut i livet.
Men vågar inte ta klivet.
Du väntar ju inte där på mig.
Men jag har ingen anledning att kräva något av dig.
Jag får det att låta som om felet var ditt.
När det faktiskt var mitt.
För bådas bästa är det nog bäst om det är som det är.
Men jag är verkligen ledsen för att jag svek dig, jag svär!
Jag önskar lycka till i framtiden för dig.
Önskar också att någon snart kan komma och rädda mig.

Författare:

Publicerat

Dela: