Facetter I

Facetter I

En vik ljuder i sitt hav på jakt efter sitt ursprung. Det outgrundliga är ett skär i ditt sinne. Sitter fågelstilla på vår tanke.

Över bordet kan vi två förenas i ett handslag. Över bordet skriker tystnaden. Över bordet djupnar både mörker och ljus.

Jag älskar det svarta regnet och den vita strimman över min panna här i kustbandet en sen augustikväll. Vi vaggar oss som en båt på det oppupprörda havet.

Det finns en tröst i det svunna. En glömska, honungslen, som läskar vår dröm om det sanna, men också skrämmer med sin avgrundsdjupa mun.

Författare:

Publicerat

Dela: