Förlorad

Tårarna som sakta tränger igenom muren av ett leende, lämnar långa fuktiga spår längs mina kinder, nattens mörker väcker tankar av sorg å smärta. Varför går dom inte att släcka?
Oro blir till verklighet och tankar blir till rädsla, jag försöker slå mig fri för att inte hamna i mörkret som förgör.

Att känna er kärlek, är de som hjälper mig kämpa av all min kraft.
Jag vill inte gråta i min ensamhet längre, varför ser ni inte livet genom mina ögon.

Ni finns alltid där, ändå väljer jag ensamheten och mörkret som jag känner igen från förr.

Att känna din närhet igen är min största önskan, en önskan som för varje dag som går blir allt svårare att känna igen.

Minnena jag har blir allt svårare att se ju längre tiden går utan dig.
Jag har så mycket jag vill säga dig men inte törs.

Tiden jag fick med dig kommer jag alltid bära med mig i de allra närmaste rummet till mitt hjärta.
Du är mitt allt och kommer så förbli.

Om jag bara kunde skulle jag vrida tillbaka tiden för att kunna visa dig den värdighet och kärlek du är värd att få.

Tiden skulle läka alla sår, hur kommer det sig då att mina består?.

All sorg jag känner, får tankar att bli till gift, som sakta tränger sig igenom min hud och förgiftar min själ.

Författare:

Publicerat

Dela: