Publicerat
Kategori: Dikter

Fotografi och glasögon

Viola saknade så gemenskapen med Allan, sedan han blev inlagd på sjukhemmet, men det var omöjligt för henne att klara honom hemma själv, nu sedan han blivit så dålig att han inte klarade att stå på benen. Hon ville gå till sjukhemmet varje dag, men orkade inte med att alla biträden som flockades omkring henne då hon kom dit. Varför de flockades kring henne hade hon undrat, men de hade förklarat att när hon hjälpte Allan trodde de att hon skulle anstränga sitt hjärta för mycket. Hennes hjärta var klent men hon hade ju klarat honom så länge där hemma nu så hon menade att det inte var någon fara med henne. Hon mådde bra nu.

Viola var van att kämpa, redan i barndomen hade hon under sin sex-åriga folkskola flyttat otaliga gånger. Föräldrarna jobbade på olika gårdar och pappan var en hetlevrad man så han blev lätt osams med ladufogdarna så därför fick de flytta ofta och då fick Viola byta skola. Hon hade blivit härdad mot avsked, för så fort hon hade fått någon vän i den nya skolan så hade hon fått flytta. Hålla kontakten med brev var det inte tal om för det var för dyrt med vykort eller brevpapper, kuvert och frimärke.

Hon växte upp till en klok ung kvinna. När hon var femton utbildade hon sig till telefonist och jobbade med det i alla år fram till pensioneringen. Hon träffade Sven när hon var nitton och de gifte sig och fick två barn. Ett par år efter sista barnets födelse så förlorade hon Sven i en båtolycka så hon fick verkligen kämpa för att reda sig och flickorna. De två flickorna blev välartade och duktiga. De utbildade sig och gifte sig med karlar från västkusten och bosatte sig där och de var mycket sällan hemma. De pratades vid i telefon men oftast bara en gång i månaden. De hade sitt och Viola ville inte be dem om hjälp.

När flickorna flyttat hemifrån träffade hon Allan och ljuv musik uppstod. De kompletterade verkligen varandra och de kände sig båda som om de kommit hem. De hade många intressen gemensamt, fiske i den lilla ekan, trädgården, gurk och tomatodling och promenader med bär och svampplockning i skogen.

Men nu blev det inget mer med det för Allan del. Hon kunde ju fortfarande men de hade alltid gjort allting tillsammans så hon kände inte för de sakerna längre. Sista tiden hade hon märkt att Allan inte var sig själv i huvudet längre. Han kallade henne mamma och han pratade om att han var tvungen att åka till jobbet men han hade ju varit pensionerad i 20 år. Så nu hängde inte hjärnan med heller längre.

På lördagsmorgonen fick Viola telefonsamtal från sjukhuset om att Allan fått en hjärtinfarkt och att han nog inte hade långt kvar. Hon åkte dit och satt hos honom och höll honom i handen. Han orkade krama hennes hand och viskade att han älskade henne och att han ville att hon skulle komma efter snart. Hon svarade, att jag har verkligen älskat dig och kommer alltid att göra det, och så sa hon att han inte fick lov att dö ifrån henne för hon behövde honom. Vi ses snart viskade han. Strax efter drog han sin sista suck.

Viola ringde sina döttrar och de kom dagen efter och hjälpte henne att ordna med begravning och allt som skulle ordnas. Viola satt mesta tiden med Eriks fotografi i knäet och pratade med honom. Hon saknade honom så otroligt mycket. Hon hade inte saknat Sven på samma vis, kanske för att barnen var små då, eller kanske för att kärleken till Allan var så hel och sann. Samma känsla hade hon inte haft för Sven.

När ett halvt år gott hade inte en granne sett Viola på ett par dagar så han knackade på i stugan där hon bodde men ingen öppnade. Han kände på dörren och den var öppen så han gick in och i sängen låg Viola död med Allans fotografi i ena handen och hans glasögon i andra.


Skriven av: adelina

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren