Publicerat
Kategori: Dikter

Fyra olika dikter på en gång

På de nerspydda mattorna i slottet
kryper råttorna och äter av resterna.
Sista städerskan har dött av hjärtslag.
Hennes efterlevande ska komma och
göra rent hus med allt, ja ALLT!
som har någon som helst förbindelse
med de inpyrda kamrarna, där de
upphöjda avskumsfigurerna har
lämnat sina minnen efter sig. Utan att
tveka måste vi
SPRÄNGA hela det inkokta havet
av feodalspöken, fjättra varje liten
tänkbar sympatisör till detta uselhetens
tempels tjänare. Minns, att
om inte vi ger de feta
ballongsvällande mogulerna ett stick,
så att de spricker, kommer vi alltid att
ha deras förbannelse över oss.

SLÅ TILL!





Min blåsta slagfärdighet rör sig mot dig
Du ger mig en ursäkt för ditt oroliga grubbleri
Sentimental är känslan som syns när du
öppnar dina ögon
Elden i ditt hår har brunnit ut
Håret är svart nu
I går var det blått
Dina tänder försvann i Paris under
Eiffeltornets hisskorg
Min sexualitet har svalnat
Den ligger i Antwerpens kanaler
Kaptenen på båten seglar i svart
Hans uniform hänger i hytten
I bilen från flygplatsen skrek du på
hjälp
Mazarinerna har krossats i din väska
Det är natt
Slut

BJÖRN BOUVIER

POEM VII
Du är som en ö i havet
Du stänker iskalla solar utan att brinna.
Du är som en oliv i drinken,
Du sprutar glödheta iskuber genom att försvinna.

Berget som syns peka nedåt,
Är inte det bara ett stort skämt?
Eller tror du att fågeln flyger baklänges
Bara för att fly från månen som den en gång skrämt?

Vi spelar på det ensamma pianot
Som stått i öknens gröna sand i flera år.
Det låter ostämt, tonen svävar bort,
Vi ser den inte alls, så långt munnen når.

Stjärnorna skälver när de smakar på vår blick
De tappar sansen när de luktar på vårt språk
För att aldrig vakna, ens när livet är slut
Och vi vandrar i en annan värld, på ett annat stråk.

Bäst är att i stället låta månen skrika sin vilja,
Så att solen får välja sin väg ut ur oss,
Annars drabbas vi av vanmakt
Och svulsten växer till en stor koloss.

Du är iskall som en eld
Du tänker en tät ökenskog
Du desillusionerar illusionerna
Som frös elden när du log.

© BJÖRN BOUVIER

POEM VI
Leendets iskristaller
Sitter spikade mot en vägg.
Alla barnens skvaller
Kläcks fram ur ett ägg.

Ut ur en puppa flyger skogen
Fram ur ett träd rinner blod.
Solen är sin måne trogen,
Jorden är en gammal släktklenod.

Kraftverken spyr rök ur sina pipor,
Sågverken andas sand.
I skogen går elden och jagar ripor
Och tiden spränger sin tand.

© BJÖRN BOUVIER

Skriven av: Björn Bouvier

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren