GÅRDSMUSIKANTEN MÖTER EN ÄNGEL


GÅRDSMUSIKANTEN MÖTER EN ÄNGEL

Dagens andedräkt har tagit sitt sista andetag
Natten sträcker ut sig och griper själen, korsdrag
Att sova skulle vara det ultimata, man tar en tablett
Längtan efter ljuset blir en stor vanmakt, i mörkret

Skuggorna bildarna mönster och får liksom händer
Man oroar sig för vad som kan hände här och i andra länder
Tankarna vivlar runt ibland tror man sig få en blund
Men tiden har stannat den rör sig inte en endaste sekund

Då blir rummet ljust och fylls av en slags tro och hopp
Vingarna fälls ihop man ser en gestalt, en späd flickkropp
Det strålar nu av kärlekens mystik, är detta riktigt sant
Ingen kommer att tro mig, jag en vanlig gårdsmusikant

Ljuset tynar bort men finns fortfarande kvar långt i mitt hjärta
För varje människa har något i sin själ en stor smärta
Nu ikläder sig snart morgonen i fina kläder och skor
Känslan finns fortfarande kvar, när nu dagen sätter på sig sitt flor

Bo GRapenskog

Författare:

Publicerat

Dela: