Hälsa på mig så länge havet är ebb

Sensommarsolen,
på väg ned emot dess dalar.
Dimman stiger på,
nätterna har blitt svala.

Du sitter i din korgstol
med en cigarett i din hand.
Du talar om för mig
hur du vill ha ditt hår,
och drar det djupaste bloss du kan.

Klockan har passerat sena timmar.
Hon frågar; ”skall vi sätta på kaffe?”
Jag svara; ”gärna, om du skall ha?”
Så där satt vi och sörpla bort natten.

Du försvann ett tag in i ditt vardagsrum
och kom tillbaka med en flaska rött.
Du korkade opp den och förklara med säker röst
att vi skulle skåla för den nya dagen som fötts.

Vi blev fulla och valsa ut på din veranda.
Jag tack för dansen och du kysste min kind.
Solen är alltid hetast i norr, sjöng hon.
På den kan man stirra sig blind.

Författare:

Publicerat

Dela: