HON KÄNNER RÄDSLA

HON KÄNNER RÄDSLA

Hon går ensam I mörkret
När hon tittar bakåt låter det som
gnistor
Hon kan höra hur de viskar
Fotstegen,hoppen
Hon kan höra hur det viner
precis som pilar

Hon går upp på kanten av
stigen
Hon hör fortfarande viskningarna
Blev nu förskräckt
Springer det fortaste hon kan
Tills hon hör stegen igen

Dessa ord som låter ihåliga
hårda och kalla
Hon vill springa
Men det är för djärvt
Hon ser sig springa och springa
Vinden hade gjort detta spratt
Nu går hon åter igen

Men vad var det där........

Bo Grapenskog
Redigera

Författare:

Publicerat

Dela: