I marsasol (Västgötadialekt)

Venterblek mä gråvitt skägg, setter ve si stövevägg, gubben på en ginglir stol å varmer säk i marsasol. Ventern har vart lång å svår, vaarre än på många år. Gubben som på tjurd ä less börjar känna säk te fress. För när sola börjar skina sa-la allt dä frösna tina. Blomma sa ve stövas vägg snödrôppa å oxalägg. Kôltrasta sa börja sjonga grannens katta sa ha onga. Ja dä ä mö som fôrsäkgår när dä börjar li mot vår. Ingvar Björkdahl

Författare:

Publicerat

Dela: