I utkanten

i utkanten


jag var hos heriginnan på te
hertiginnan av månsken
hertiginnan av solsken
i den bleka
och knappt värmande höstsolen
drack jag te med heriginnan av idealisk baruppfostran
hon använde tre sockerbitar
jag åt en mandelkubb
---
på balkongen
på en plaststol
inglasad och befriad från vädrets makter
berömde hon min galans
och mina utvecklingsmöjligheter
jag tror hon menade varje ord
betonade varje stavelse med självsäkerhet
jag höll med
och sade att så är nog fallet
---
jag går på vad som helst
pastamaskiner
fläckborttagningsmedel
inte schampo
absolut inte
hertiginnan har allt
och är missnöjd med det
det tror jag på
---
visst är grannarna nyfikna
högljudda
men säger inte ett ord
hälsar aldrig i mataffären
på lördagkvällen är allt frid och fröjd
minsann
om man har en vinflaska till övers
då är de hjälpsamma
och står villigt till tjänst
---
vad gör du nu för tiden
astronaut på halvtid
jag håller till vid bussterminalen
vilket år är det förresten
nu alltså
det är framtid
eftermiddag redan
du hinner med
nu när du vet
---
mår illusionerna bra hertiginna
hinner du med
jag kommer fatt
hur är det fatt
klarblå himmel hertiginna
även om jag fortfarande älska den nedgående solen
som alla självspäkare
som alla klarsynta optimister
jag är inte bitter
just det
jag kan härska över vyerna leendes
jag har kontroll
har du kontroll
just det
precis hertiginna
jag är lugn
---
te med tre sockerbitar
och en svag doft av citron
från en blåmönstrad kina servis
på en vitmönstrad duk
i den bleka höstsolen
innan de grå kalla dagarna
svagt eftermiddagsljus
och en doft av citron
kaksmulor på faten
---
hertiginnan ler
reser sig från sin stol
hon kan inte baka
men har god doft i köket likväl
köpt doft
i en hyresdel av galaxen
reser sig en hertiginna som inte kan baka
lika bra det förresten
---
i och med den nyanlända tystnaden
i och med den nya situationen
jag lämnad ensam
på grund av en hertiginnas förehavanden
vad det nu må vara
dimensionsvandring
jag med två stolar
en världsdel
flera föremål av porslin
betongkåkar
och sädesåkrar
jag ångrar
jag är inte ensam
självcentrerad
---
med hennes tillbakakomst
föll också drömmen om ett liv
som illusionsdesperado
hon sitter åter på sin vanliga plats
i sitt vanliga hem
tekoppen urdrucken
vi borde säga adjö för den här gången
men gör det inte
det är för svårt
nu
---
hertiginnans blick är inte som förr
mer som fallen i en luftström
utan segel
utan en chans att styra
eller bromsa
det som är ohejdbart
som en undergång
eller en födelse
kanske viljelöst ohejdbart
när hon tittar mot avgrundsdjupen
ler hon
där på sin plaststol
på säker höjd
---


i brist på samtalsämnen
i egenskap av likriktad kommuniksation
gör vi som vi brukar göra
vi gör något annat
vi gör något annat
någonannanstans
något annat
än att tryckas ner av brist på kommunikation
gör vi något annat
någonannanstans
---
viljan att bistå
för egen vinning alltså
att göra det rätta
utan ord
och med blicken på rätt ställe
det smärtar
det smärtar att säga
med är inte speciellt svårt
efter något sånt här
kroppshållningen korrekt
inget onödigt svammel
förrän efter det
att dörren stängts
---
vi säger väl adjö då
ja för den här gången
för den här gången
är du välkommen att gå
och komma tillbaks
visst gör jag
visst ska du
gå och komma tillbaks
det är jag som står för pratet
adjö
och på återseende
är det en repris
nej
bara snarlik
---
försvinn från min horosont
för en tid
för vår egen skull
ta dig samman
---
friheten
hur mycket betyder den inte
och allt den kostar
cigaretter
bussresor på grund av regelbundna punkteringar
det är stilla sittande i soffan
det är ett ivrigt ingenstans gående
inuti
friheten är tråkig
men värd allt
i det nya kosmos
---
nu när jag är på väg bort
mot solen
nedgående och rött glänsande
bär jag endast mina egna tankar
i min nya utslitna ryggsäck
jag önskar att det vore lättare
att säga hej
hej då
det där menade jag inte
orden får inte plats
i min fritt uttryckna spontana dagbok
där jag inte har någon
skylla på
---
asfalten visar ingen tid
eller fotavtryck
denna nya svarta asfalt
precis som en våt dröm
för diverse
och unika exempel
lätta fötter
tunga blickar
rock’n’roll
---
den tionde årstiden nalkas
den gulaste dagen i år
såväl som den rödaste
och mest brottsligt intetsägande
det är spioner överallt
och alla spanar de efter liknande mål
med ungefär samma medel
lögner och flyktiga fraser
gyllende ord och spegelblanka ytor
som om de
var det enda man behövde vara rädd för
---
jag försöker återerövra
de allt mer onåbara insikterna
om allt eller inget
alltså vetskapen om att evigheten
är starkt begränsad
---
samma gamla busstur hem
samma gamla dieselångår
samma gamla för lite pengar vid biljettköpet
samma gamla pensionärer
samma gamla bråkiga tonåringar
samma gamla avstigningsplats
nu är jag hemma
då var man hemma då
stäng av teveapparaterna
---
utav brist på respekt
har jag inte diskat på månader
inte ätit på decennier
inte älskat mot någon
utan krav på returmatch
jag är ihålig
men lever likväl
på grund av en välkomnande omgivning
där vänskap och trohetslöften
inte bryts av resor till utlandet
utav brist på respekt
stänger jag av
---
istället för kaos
finns ljuvligheten i de små sakerna
som att borsta tänderna
eller ge födsel åt en världsrekordhållare
istället för att leva bland folk
finns tvåmanstält
och mer ödemarker än någon kan räkna
istället för gasolkök
och levande legender
finns lagar att följa
och avnjuta
---

Skriven av: Andreas