Inget är sig likt i en dimmig backspegel på höjden av ett berg...

Nej, inget är sig likt,
i en dimmig backspegel,
på höjden av ett berg,
en tron,
ärvd av fäder.

Ett annat ljus var rådande.
En annan sommar.
En annan vinter.
Vinter.
Det var vinter.

Vintertid för vintervila.
Då tvätten kokades och renades,
från sommarens strapatser
och tid som fattades,
för att byta lakan.

Då det obäddade stod stadigt kvar,
väntande,
på kväll.
Ljusa kvällens skymning
och ett tillrättaläggande som fick räcka.

Det hade bärande röst.
Arbetet.
Det utförda arbetet av hög som låg.
De förståndiga har olja i sin lampa
i slott såväl som i koja...

Författare:

Publicerat

Dela: