Publicerat
Kategori: Dikter

Jag måste nog gå nu

Den här utflykten tillsammans med dej har varit helt underbar, jag har både lärt mej en del och det känns som om jag kunnat ge en del.
Upplevelsen är stor som världen, som att fotvandra bland bergsmassiven i Peru, se allt man aldrig sett, uppleva det man inte trodde existerade, se ofantligheten, och det tycks inte finnas någon ände på hur stor välbehagskänlsan kan bli, det var det här gud syftade på med evinnerlig, sann och gudomlig kärlek. tyvärr har vi dock hunnit en bra bit upp, och den allt mer avtagande syrehalten i luften börjar göra sig påmind. För att överhuvudtaget överleva, måste vi antingen stanna där vi är, eller vända om...

Jag vill stanna kvar, jag vill vända om, jag vill lägga mej ner här och nu och älska.
Jag vill fortsätta se, jag vill ha känslan av total hängivelse i allt jag i mej någonsin har kunnat tolka som ömhet, kärlek, ödmjukhet och njutning, total vilja att ge... kvar.
Jag vill inte ha haft det här, jag vill inte ha fått uppleva det här, om det ändå inte var bestående, därför att då har det inte gett mej något mera än om jag vaknat nyss och drömt allting.
Jag vill inte ens utsätta mej för risken att kunna hamna på den här platsen igen, därför att det kommer bara att påminna mej om dej.

Jag är övertygad om att du inte förstår hur stor min upplevelse av rå och äkta kärlek, vilja till att ge kärlek, vilja till att få ta emot kärlek, egentligen är och har varit i det här. Jag är annorlunda, jag bokstavligen smälter, hamnar i trans av sanslöst välbehag, av sanslös lust, berusning och stillfullhet.
Jag är i ordets första tänkta betydelse, i allt förälskad... och i den oerhörda styrka och oöverträfflighet som ordens utveckling i att uttrycka att jag älskar dej, så... älskar jag dej.

Men, som sagt... hur vidunderligt och allsmäktigt gudomligt det än är, så tar den bristande syrehalten ut sin rätt, i både förstånd och handling.

För mej är det inte konstigt att någon i en aldrig tidigare upplevd situation, ibland handlar irrationellt, det är trots allt så, att bara den fullärde kan göra misstag, vi, du och jag kan inte det, eftersom vi fortfarande håller på att lära oss, sedan att våra trevande handlingar och uttryck tycks sårande, är inte heller konstigt, då vi oavsett plats och situation, faktiskt är oförmögna att jämföra dessa, förstå och bearbeta dessa, med annat än det vi tidigare upplevt... och det kan inte innebära annat än att det blir och känns fel, fastän det egentligen inte är det. Vi har bara inga referenser.

Jag älskar dej, och jag kan inte be om ursäkt för hur jag 'betett' mej i det här, då det var första gången jag gjorde det, och jag anklagar heller inte dej för någon del i ditt beteende.
Vi är bara två lika oförstående, kärlekstörstande individer som råkat snubbla över något vi inte kunde hantera, därför att vi inte visste var det var. Det är allt.
Jag vet att du ser på mej precis som jag ser dej, med misstro och skepticism, och jag anklagar dej inte. Det är mycket jag nu vet att jag skulle göra annorlunda, om vi fick en möjlighet att göra om hela utflykten från början.
Men... det går ju inte, och därmed hamnar vi hur mycket vi än kämpar emot, precis just här.

Antingen inser vi att... orsakerna till händelserna hade ett syfte, eller så tolkar vi det som att det var vårt syfte som avspeglade sig i händelserna.
Vi kan ta varandras hand och hålla den hårt och gå vidare, men i det här läget kräver det att vi går med samma insikt och med samma motivation.
Jag tar gärna din hand och släpper den aldrig.

Men oavsett om du låter mej ta den eller ej, så måste jag nog gå nu...
Den här stunden kommer aldrig mera tillbaka, den är nu, och det är inget val någon av oss gör, det är ett måste.

Skriven av: Vincent

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren