Jag tänkte...

Du lilla barn,
i världen,
nyss sprang du
sommarvarm.
Nu faller höstens löv
i din barndomspark.
Chanslös ser du
storögd
på förändringen.
Många har berättat
ännu fler förklarat
men du var inte förberedd.
Rädslan hindrar
dig gå vidare,
tiden gör det omöjligt att vända om.
Tyst saknar
du
handen
som förr fört dig i säkerhet.

Författare:

Publicerat

Dela: