Kapitänerna I

Kapitänerna I.



1.
Jag tycker inte om mörker
sade kapten Solskägg
Jag tycker inte om blått
sade kapten Rödskägg
Jag tycker inte om kyla
sade kapten Bockskägg
2.
Skäggstubben syntes blekt av solen
ögonen var himmelskt blå
Tänderna var sneda och ramades
av ett yvigt, lent rött skägg
Hakan var spetsig och skägget var kort
på kinden löpte ett smalt ärr
3.
Han sov som en stock
diskret och vackert
Alltid på rygg, pustande
med öppen mun, och snarkade
På morgonen var lakanen alltid tilltrasslade
blicken tung
4.
På farstubron satt han om kvällen
och rev sig i håret
I snickeriet slog hammarslagen metodiskt
om de regniga kvällarna
Shakespeare ljöd melodiskt under
höststormarna

5.
Skål mina vänner
och välkomna hit
När ska vi resa
anser ni bröder?
Men först måste vi väl
veta vart vi vill?
6.
Skönhet och rikedom
av upplevelser
Storm, kyla, piskande
vatten, enträgenhet
Värme, lättja, människor
solsken och hav






7.
Du milde! stönade
kapten Solskägg
Menar ni allvar
utbrast kapten Rödskägg
Är ni alldeles från vettet?
vrålade kapten bockskägg

8.
Höststormen förde båten
ostadigt i hamn
Vit och sammanbiten
glad som en lärka
Grön som en syrsa
Steg de tre i land

9.
Landgången svajade
noterade kapten Solskägg
Hela världen gungade
för kapten Rödskägg
Träbåtar och skepp överallt
log kapten Bockskägg

10.
Lär mig allt du kan
om ödlor sa Solskägg
Vi är väl kvar på land
kväkte Rödskägg
Det här är jag född till
viskade Bockskägg

11.
En öl till av den goda sorten
ropade Solskägg
En whisky till av en starka sorten
ångade Rödskägg
Ett glas vin av den utsökta sorten
hävdade Bockskägg





12.
Vi har fiskat och fäktats
sade den förste
Vi har dansat och ätit
sade den andre
Vi har njutit och skrattat
sade den tredje



13.
Här har vi varit i fyra dagar och nätter
menade Solskägg
Det var det verkligen värt, bussigt
log Rödskägg
Farväl Karibien, vi syns snart igen
stormade Bockskägg
14.
Han log med hela ansiktet
han var så lycklig
Tids nog är det min tur också
väntade han tålmodigt
Såå? Det var så här det såg ut?
insåg han förundrat

15.
Nu ska jag visa er vad vackert det är
ivrig som ett barn
Hoppas du har något att komma med
förväntansfull som få
Jag trodde inte det skulle se ut så här
nyvaken som om våren

16.
Ser ni den, den står på klippan
andades Solskägg
Det känns obeskrivligt overkligt
nickade Rödskägg
Jag tror jag är förälskad
mumlade Bockskägg

17.
Under några andäktiga andetag
såg han djuret i ögonen
Under några korta sekunder
kändes livet för stort
En obeskrivlig känsla lämnade
eviga spår i sinnet

18.
Med en kraftfull stöt med lansen
slog han omkull den
Det röda skägget lyste i kvällssolen
när han jublade
Det förevigades genom en liten liten lins
till hans framtida älskade barn



19.
Han drack ur segerhornet och gratulerades
av de mörkögda vännerna
Rödskägg provade i hemlighet lansen
med önskan att även han..
Bockskägg tittade djupt i ett par mörkbruna
sammetslena ögon

20.
I en dag och en natt var han i gamla vänners
enkla gästvänliga hus
Rödskägg upplevde saker han aldrig
längtat efter men saknat
Bockskägg uppskattade det enkla livets
underbart frånvarande ting

21.
Han fick en häst men bytte den
mot en praktfull sadel
Den andre bytte till sig en kniv
mot halva sitt röda skägg
Den tredje följde den sammetsögdas
livsnödvändiga göromål

22.
Solskägg sparkade i den röda jorden och kysste
de åldriga stammarna
Rödskägg drog djupa andetag
och pratade om oändligheten
Bockskägg muttrade något om risken
att bli religiös






23.
Det är dags att dra vidare
gav solskägg efter
Nu ska ni få se på andra bullar
myste Rödskägg
Är det verkligen så där kallt
ryste Bockskägg

24.
Vinden piskade mot hans skäggstubb
när han klev ut
Jag lever igen, skrek han och slog
ut med armarna
Himmel vad det är kallt
hur länge blir vi här?


25.
Det var så stort, han kunde knappt
förstå viddernas oändlighet
Rödskägg saknade halva sitt skägg
men vad gjorde det?
Den tjockaste av tjocka dunjackor
täckte hans spensliga kropp

26.
Han plöjde fram genom det vita täcket
med värkande muskler
Tundran väckte hans sinnen
och drog fram en storm
Om han slappnade av frös han inte
och då blev allt vackert

27.
Han tände elden i nattens
tillfälliga kyliga läger
Han hörde vargarna yla och det
gav rysningar av välbehag
Han tyckte mer och mer om det karga
vilda, otämjda alltet

28.
Han kände en intensiv, obeskrivlig
lust inför livet
Han frös, han njöt, han andades han
visste inte när han kom åter
Han citerade en morgon Shakespeare i
full snöstorm

29.
Det är dags att dra vidare
menade Solskägg
Skulle vi nu till slumpen
Som sista mål?
Lägg ut kartan ni så
kastar jag pilen

30.
Den for upp luften och vände graciöst
sin tunga ände ned
Så susade den rakt ned mot kartan
och slog sin vassa spets
I kartans papper med ett hastigt ljud
och ödet var avgjort

31.
Bredvid en tjockpälsad ko
såg han henne
Det var inte dåligt
sade Rödskägg
Jag tror hon är din va
suckade Bockskägg


32.
Hon var brunögd med solblekt hår
och svank i ryggen
De stannade för att fråga henne om
vägen till ödet
Bara för att få veta att de redan
nått sitt mål

33.
Hon tog hans hand i ett varmt
fast handslag
Du saknar halva skägget
log hon varmt
Akta så du inte drunknar
bannade hon lätt

34.
Han delade med henne en varm natt under
stjärnorna i vintergatan
Han accepterade nederlaget
och fiskade nattfiske på sjön
Han citerade Shakespeare för en
fyrbent idisslande skönhet



35.
Hon fanns för alltid kvar i Solskägg
outplånligt vackert minne
Han fann ödet förvånansvärt stilla
det gav honom insikt
Livet var vid närmare eftertanke
Synnerligen värt att leva

36.
Jag tar den största fisken
skröt Solskägg
Jag klår dig med hästlängder
menade Rödskägg
Jag tar den vackraste
citerade Bockskägg

37.
Över den stilla sjön ljöd
glada tillrop
I båten låg några fiskar
i väntan på elden
När skymningen föll brann en
eld på stranden

38.
Jag vet vad jag önskar
mumlade Solskägg
Visst har vi haft det bra
suckade Rödskägg
Vart åker vi nästa gång
funderade Bockskägg

39.
Kan vi stanna en extra dag och natt
undrade Solskägg
Nämen, vad ska du hitta på
skämtade Rödskägg
Självklart, gör vi det
lugnade Bockskägg

40.
Han var nervös ända ut i de
varma fingerspetsarna
Han fann henne på ängen
plockande vallmo
Ett stycke bort slutade kon att beta
och stirrade på honom

41.
Han bredde ut filten bland blommorna
på säkert koavstånd
De delade en kort evighet
på ängen
Han lade handen mot hennes kind
och bjöd farväl


42.
Ett stenkast från hemma
jublade Solskägg
Borta bra men hemma bäst
insåg Rödskägg
Jag kommer sakna er grabbar
mumlade Bockskägg

Skriven av: Linn Svensson