Krypet

du, den största av illusioner
en vacker sommardag
ska jag bestiga
din kropps bergstoppar
och när jag vandrat
över bröstkorgen
och når
dina läppars vindsmekta kullar
ska jag skåda
vildmarken
under dina ögonfransar
där ingen människa varit
men där nattsolen går ner
och gömmer sig
för stjärnorna

jag ska fläta in mina solstrålar
i fibrerna av din skjortärm
och låta känslan krypa in
i kläderna
bara för att slita av allt igen
jag ska klä av
alla lager av nakenhet
ända in till ditt fria hjärta
och där
ska jag väga mina andetag
på öppnandet
av dina ögonfransar
så stäm ditt bultande hjärta
till min vackra sång
och låt melodin
flöda i din kropp
låt mina stjärnors silverklang
filtreras av dina lungor
och fyll luften med ett språk
som bara vi förstår
ty när pratbubblorna spricker
ska jag blanda ihop
mina öppna läppar
med ljudet av din röst
och tillsammans ska vi skratta
tills ingenting skiljer oss åt

ja, överallt skimrar världen
i röda färger
och på rosa sockervaddsmoln
ska du och jag
plocka slöa atomer
ur luften
och älska på kvicka ögonkast
men du
som odlar ensamkorn
ovanpå
min skjortas vikt mot huden
fastnar
alltid någonstans
i köksfläkten
och iklädd gummistövlar
river jag eldpelarna
i solen
och allt som är levande och dött
rasar samman
du - ditt kärlekslösa kryp

Författare:

Publicerat

Dela: