Mannen i den turkosa adidasjackan (2 månader senare)



/


Jag såg ett foto idag
ögonen tindrade hoppfullt
var det livet du hade hopp om
eller förhoppningar om oss



ett ögonblick man inte
kan deformera
som är fryst i all oändlighet



redan då skavde mina uppsåt
trots din vetskap
med tiden kom kraven



min närvaro blev otillräcklig



//



Många vakna nätter
ligger till grund för
det starka bandet



som vi byggt upp
och sedan raserat



byggt upp
raserat


byggt upp
raserat



flödande konversationer
rökfyllda lungor
alkoholiserade vener



trötta ögon i
gryningssolen




en bekräftande blick
du förstår allting



///



Du förändrades så fort
den svarta sjukdomen
substansernas inverkan
du blev någon annan


en oförstående omgivning
såg på medan personligheten
den du en gång hade


försvann och
lät sveken hopa sig



placerade ofrivilliga
handavtryck som brände
hål överallt


lämnade en skadad kropp
den du nyligen älskat
minns du det ens


kan vi någonsin
komma förbi det


går det att förlåta


////



Ändå är du där
med dina tindrande ögon
och känslor som fortfarande
gick att tygla



på fotot
i tankarna


minnesbilderna går inte
heller att förvrida
finns du fortfarande



saknaden smakar beskt
efter min vapendragare
den plats du stal



inuti


för vår vänskap
är oersättlig


så säg mig
kommer det vara tomt där


för evigt

Författare:

Publicerat

Dela: