Midnattspoesi

Jag ligger här helt platt i min säng, undrar just var-för jag kallat de hem. Så många år av nöd som get sina slag, känslorna blir starkare för varje andetag jag tar. Tänker efter noga och jag vill alla väl, förutom en människa och han ligger just här. Som om en röst skulle ropa låter de som, mörker och svek slår tankarna om, en klingande tystnad ekar så väl när hoppet har funnits, fast det sprang iväg. Och vad gör man just då utan sitt hopp och sitt hem? Lysna på tystnaden för hon är din enda vän.

Författare:

Publicerat

Dela: