Min Mamma. ( Klusterdikt )

Du föddes av en släkt
med Delsbodräkt, tradition
och säregen dialekt.
Rötter som var stommen
till ditt speciella sätt.

En stinta,
men inte i kort-kort.
När mor din dog,
du drog
stickan den långa.
Fick åka bil
bort ifrån syskonen många

Din faders suck
– en tung en.
”Är det här jag ska lämna ungen?”

En vilsen 7-åring
hos forsterfar
med burdust språk
och taggtrådskäft.
Minns att du sa
”att Han
svor som Fan
läste bibeln,
baklänges.”

Dina barnaben
fick illa fara
Vad än du gjorde,
fick du bara vara:
”Jävla, Svedbergs unge”

Vid tanken på dig
något sprids uti kroppen
som bubblar
av kittlande minnen.
En frisk fläkt.

Min mun den ler
och själen skrattar.
Du gav oss ständigt nya
fler och fler….

Bucklor i bilen
Inte riktigt slug,
när gjorde en 90-gradare
vid en refug.
Alltid en sladd
eller volt
i den första halkan.
Okontrollerat orädd.
”Äh, man har väl änglavakt.”

Trots att vi väl blev van,
satt och väntade en jul…
telefonen ringde
en mumlande farsröst,
”körde du in i en julgran?”

En tålmodig fader lagade
som tack
en buckla eller två.
”Äh, låt na hålla på,
hon har ändå ingen bonus.”
…å lär väl aldrig få…

Så många talanger
och egenskaper,
bara DU
kunde bara trampa på
hos vem som helst
utan att knacka.
”Hallå!”

Det var som det var,
du skulle bara
lämna nån vara
ifrån Oriflame.
Gemenskapens skönhet
till en vän.


För alla du ömmade.
Flitigt du sömmade
nätterna igenom.
Att snabbsova
för att hinna
utvinna
så mycket som möjligt av tiden.

”Självplågarn”
skämtade far på nytt
åt bonaden du sytt.
( Upp att verka livets dag är kort.
Ej skall dess gyllne morgon sovas bort.)

Lova, lova
aldrig säga nej.
Det ordet kunde du ej.
Du ville ställa opp
vara med
se och leta
veta, veta.

Ditt enkla sätt
gjorde det lätt
att umgås.
Allt kunde gå
utan att förstå
du kunde hjälpa och diskutera
på arabiska, albanska, spanska
genom att gestikulera.
Inget fanns att förvanska.

Hos dig
fanns ingen klagosång.
Så tålig och stark
alltid på gång.
Du hade ett särskilt sätt.
Även fel
kunde förvandlas till rätt.
Ja, mor du var speciell
inte bara för mig.
Aldrig glömmer jag dig.

Skriven av: Ann-Britt Isaksson