Mina 10 egna dikter

Du är så sexig, du är så snygg.
Du är så varm, hos dig är jag trygg.
Du är så underbar, ja du är mitt allt.
Du ger mig värme, när det är kallt.
Du är alltid i mina tankar.
Du gör så att mitt hjärta bankar.
Du ska veta att det är dig jag äslar mest.
Du ska veta att med dig, är livet alltid en fest.
Du kommer alltid att finnas för mig.
Du ska veta att jag i mitt liv behöver dig.
Du, är det bästa som finns.
Du, är min lilla prins.


Livet är fyllt med sorg och smärta.
Lidandet kan göra ont i ens hjärta.
Det kan hända saker man ej kan förstå.
Saker som får folk att dåligt må.
Människor dör, och en sorg sprider sig.
Det gör så ont när den biter i dig och mig.
Människor är dumma och kan få andra att gråta.
Dom säger elaka ord, utan att förlåta.
Ja, livet kan vara svårt ibland.
När man bäst behöver en hjälpande hand.
Alla förtjänar att någon gång få le.
Dela med dig av ditt hjärta med att kärleken ge.
Denna värld är grym, och det är inte bra.
En god vän förtjänar alla att ha.
Dom som lever i en ensamhet, som ingen bryr sig om.
Ge dom lite kärlek, det uppskattar nog dom.
Världen bör bli bättre så att alla får må bra.
En god vän förtjänar alla att ha!


Ser man ut över skolgården, så ser man att dom flesta har kul.
Utom flickan som står där, hon som blir kallad ful.
Ingen vill vara hennes vän, det är som om hon inte fanns.
Och vissa dagar slår man henne, hon har ingen chans.
Hon kan inte fly från sina plågoandar.
När dom slår henne med ord, som i hennes hjärta landar.
Dom kan slå henne, gul och blå.
Dom har fått henne att väldigt dåligt må.
Orden dom skriker, skapar oro och smärta.
Dom tar sig in till djupet, i hennes hjärta.
Flickan gråter ofta, ibland när ingen ser.
Flickan bär på oro, och det är sällan som hon ler.
Hon känner sig så värdelös, och önskar att få dö.
Hon har funderat ofta på, att dränka sig i någon sjö.
Hon bär på många tankar om livet som hon har.
Hon brukar be till Gud, men tycks aldrig få något svar.
Varför ska jag leva när livet är så här?
Skolan är en pina, åt mig man skriker och svär.
Vad ska jag göra, för att slippa må så här?
Jag önskar att skolan, ett trivsamt ställe är.
Gud, jag hoppas att du hör mig nu!
Ingen annan lyssnar, men det gör nog du.
Kan du ge mig lycka, och några vänner?
Kan du ta bort min smärta som jag känner?
Kan du få mig att le, och låta mig slippa all besvär?
Kan du stoppa alla ord, som i mitt hjärta alltid skär?
Jag hoppas att du hör min bön, för jag behöver dig!
Kan du skapa en trygghet, som du sedan ger till mig?
Jag vill ha den nu, för jag orkar snart inte leva mer.
Jag tror starkt på dig, och till dig jag ofta ber.
Så tina upp mitt hjärta, som blivigt fryst av alla elakheter och ord.
Få bort mina tankar, om att begå ett självmord.
Jag vill vara lycklig, för det förtjänar alla att vara.
Alla lika mycket värda är, och så är det bara!


Ingen förtjänar att vara mobbad, eller utanför.
Alla måste ha ett lyckligt liv, att njuta av innan man dör.
Så sluta mobba och var istället snäll.
Hur kul är det för den mobbade att gråta varje kväll?
Inte kunna sova, för man tänker på morgondagen.
Då man ska gå till skolan, och få mera ont i magen.
Vänskap behöver alla, för alla människor är!
Ett bra liv på jorden, förtjänar alla här!

Jag gav dig en blomma som doftade sött.
Stjälken var grön, och resten var rött.
Rött betyder kärlek, och kärleken är varm.
Du tog emot blomman och smekte sen min arm.
Sen gav du mig en kyss, som gjorde mig så yr.
När man är kär är det känslorna som styr.
Sen gav du mig en ros, och ett frieri.
Och jag visste ju redan hur min framtid skulle bli.
Så jag svarade ja, och nu är vi ett par.
Och det kommer vi att vara, i alla våra dar.


Tiden den rusar när man har kul.
Ena stunden är det påsk, andra är det jul.
Ja, det är i alla fall så som många känner.
När man har kul med sina vänner.
Men dom utan vänner, har det inte kul.
För dom är det evigheter kvar till jul.
Tiden den lever sitt egna liv, den kommer ej att dö.
Den är med i alla väder, i sol, regn och snö.
Ja tiden är med oss alla, vart vi än går.
Den kommer att vara med oss, i alla våra år.
Ja, tiden den slutar nog aldrig att gå.
Och klockorna slutar nog aldrig att slå.


Regnet det droppar ner ifrån skyn.
Att se regnet falla är en underbar syn.
Regn kan vara mysigt, fast det är vått.
Det gör att alla blommor växer, från att ha varit smått.
Det låter så vackert, när det droppar emot rutan.
Ja, regn skulle nog ingen vilja vara utan.
Men det är även härligt är solen strålar.
Vinden står stilla, och bäckarna pålar.
Då man kan sola, i den heta solen.
Simma omkring i sjön eller poolen.
Ja, utan regn skulle allting vara torrt.
Och alla vackra blommor, skulle vissna bort.


Alla människor olika är.
Vissa har ordfråd, andra dom svär.
Ja, ingen är sig någon annan lik.
Man kan vara fattig, men också rik.
Vissa är snälla, andra är dumma.
Vissa är döva, andra är stumma.
Men en sak har alla gemensamt, och det är:
Att alla innerst inne ett gott hjärta bär.


Jag gråter nu för allt.
Mitt hjärta det är kallt.
Och livet det är skit.
Hur kunde jag gå på en sådan nit?
Du och jag blev ett par, och lyckan den fanns.
Men sen var du otrogen, och då försvann vår romans.
Hur kunde du göra så?
Det kan jag ej förstå.
Jag förstår inte, att du så lågt kunde gå.
Om du kom och sa förlåt.
Så skulle det ordet kanske lindra min gråt.
Då vet jag att du ångrar dig, det hoppas jag du gör.
Jag vill höra ditt förlåt, i dagarna innan jag dör.
Snälla! Säg förlåt nu, innan det är för sent!
Hjärtat mitt så hårt som is, skulle kanske tina upp och bli lent.
Du lever kvar i mina tankar, trotts att du fått mig gråta.
Men om du kom och sa förlåt. Så skulle jag kunna förlåta.


En liten blommbukett gav du till mig.
En blandning av rosor, tulpaner och timotej.
Sen sa du dom tre varma orden,
som gjorde mig till den gladaste på jorden.
- Jag älskar dig, sa du och smekte mitt hår.
Ur mitt öga rann en ensam lyckotår.
Jag ställte buketten i en vas med vatten,
Sen hade vi skoj hela natten.
Vi sa att vi alltid skulle vara ett par.
Tills döden skulle skilja oss åt, när vi ej har livet kvar.
Med tiden vissnade buketten, och våran kärlek likaså.
Det var bara ord att det skulle bli vi två.
Buketten kastade jag i sopen, och dig ut ur mitt liv.
Nu lever jag med ena annan man, jag har tagit ett nytt kliv.
Jag lämnade mitt förra, i det förflutna är det gömt.
Det 'lilla' jag hade med dig en gång, det har jag nästan glömt.

Skriven av: sandra