minnet av Dig

från dessa med trasor täckta och kyliga bär det iväg
att fånga, om än bara till bredden i mina kupade händer
den skymning av guld som väntar i denna sekund

så snart kärrmesen förstod att min blick hann uppfatta
de grader av mörker som betyder vila, rann tiden ut
för födosök, och förhoppningarna fick stå glesa
tills nästkommande dag

såg i dunklet , skymten av en vän
väntar ljudet från hans önskan men faller åter
in i mitt solo när jag ser spåren av hans likgiltighet

en andedräktskort berusning tar mig tillbaka till drömmen
brinner, av sött och varmt i mina ådror
tänder ljus, som lyfter sanningen mot min bröstkorg
där vetenskapen grävt vallgravar för min smuts

vaknar otacksam och illaluktande under morgonens
allt för stora pupiller, och lager av yrsel och minnen

dröjer kvar i min gyllene dröm tills dörr efter dörr låter
doften av Dig rinna ut, i ett virvarr av sinade brunnar

Författare:

Publicerat

Dela: