Mitt dygn



Ska det vara så här? Att jag varje natt ska sitta här framför datorn och skriva med tårar i ögonen och hoppas att någon ska se på mig och SE den kvinna som nu finns inom mig, eller ska jag vara ensam i evighet?
Samma frågor som alltid snurrade inom henne snurrade också ikväll. För varje dag som gick blev smärtan i bröstet bara värre och värre. Ikväll hade också armarna börjat värka, inte bara bröstet. Om det berodde på att hennes väninna hade 'strulat' med hennes, för närvarande ( iallafall i tankarna), blivande pojkvän tidigare på kvällen. Eller om det bara var för att hon, som alltid, kände sig så ensam, visste hon inte.

Nästa morgon: fika med sin vännina, läsa en bok (bara som tidsfördriv), titta lite på tv, göra sig i ordning, gå till krogen och dricka, gå hem, sätta sig framför datorn.

Där kom tårarna, och dygnet börjar om igen...

Författare:

Publicerat

Dela: