'Mitt Öga'

Mitt öga är grumlat av tidens grus,
hoppfullt mitt minne återvänder.
Gudslågan du tände i bröstets djup,
nalkandes tidens stränder.
Stjärnklara kalla nätter,
ögat tränar sej att se.
Lyssnar till fåglarnas sånger,
spelande sin Odysse.
Din kärleks vind i ljumma sommarhagar,
viskande,
tröstande,
genomtränger trädens lagrar.

Författare:

Publicerat

Dela: