Mobildikter

DU!

När min blick berör din siluett väcks en nyfikenhet i mina funderingar.
Som person vet jag inte vem du är och vad du inte tycker
Känslan är god och värmer en trivsam och hjärtlig känsla.
Hoppet funderar om intrycket är korrekt avgjutet och stämmer med verkligheten
För kanske är ordet som fortsättningen börjar på
Undran är var jag dig åter får möta

Egen rot!

Ett minne skevt och förvirrat.
En suck som länge i djupet av bröstet länge har irrat.
Tomhet och ensamhet skrikandes så ingen hör.
Att bli sedd och räddad från det egna sinnets förgör.
Måste ju leva och andas på egen fot
Men att ändå typ i symbios en dag slå en liten rot.


Loneliness!

Time has done impression on me with marks that no one sees.
I keep my thoughts as a memory of what has been and how they ate my happiness like acid. And I try to have faith and see forward hoping and making the best of the moment here and now.
Who knows what will be


Vill inte vara vuxen!

Övergiven lämnad och alldeles ensam
En innerlig skrikande känsla sårad och ledsam
Inte vara vuxen utan bara liten skrika och vara barnslig
Jag vill inte men tycker synd om mig och står där leende och lite enslig
Var som du är men var som media dig vill forma
Jag ett bränt barn är men vill bara världen få storma
Motsatserna vuxenliv och barndom
Jag kan spelet även om jag inte spelar utan står där drömmande och from


Negativ text!

Text negativ och stark av smärtsam innebörd
Svag bruten och liten med kraft till tårar
Suckar så mycket lättare att för läsaren fånga än den glada innebördens tjusning.
Tårar vi alla har av smärta någon gång delat
Glädje oftare avund och irritation känslan den väcker.
Att känna sig sårad ändå bättre än att ingen känsla alls i bröstet som värker
Sucken ekande tyst och att säga allt är bara bra och ingen fara


Drömmande tankar!

Lidande utan sår eller skada någon gjort eller händelse orsakat
Ett sinne sviket av sig själv brustet och svagt
Dagar och sekunder av för mycket tid att grubbla över inget.
Att i tanke bygga luftslott att fylla med känsla och historik så falsk så falsk.
Svagheten är styrkan i stunder när hjärnspöken skapar sanningar ur fantasier och ingenting.
Ibland är vi svaga och lider utan att vara sårade eller besvikna
Vi är nakna och utlämnad till oss själv och vår ensamhet.
Ledsen utan vare sig skada eller förlust med enbart kontakt till sitt eget jag

Författare:

Publicerat

Dela: