Mörkret

det är tyst.
det är tomt.
det är mörkt.
jag går omkring alldeles ensam i det tomma intet.
ingen, ingen är där.
jag måste leta efter ljuset.
jag kan inte använda något av mina sinnen.
jag kan inte se, känna, höra, lukta eller smaka.
jag hade inga kläder och ingen hud.
jag hade inget hår heller, och jag höll inte i någonting.
det fanns inget golv, det kände jag.
men jag kunde gå iallafall.
hjärtat dunkade, hjärnan snurrade och allt kändes konstigt och skrämande.
det var lite kallt också, jag hade ju värken hud, hår eller kläder.
luften jag andades kändes kall, men det kändes som det var en gas, eller massa vattendroppar som fanns i luften.
stora, tunga vattendroppar.
jag måste andas hjupt, hjupt för att kunna andas bra.
det gjorde ont i magen och i hjärtat.
luften blev tyngre.
jag blev svagare.
allt kändes dött.
i min hjärna fanns bara en enda tanke; mörker, tyst och tomt.
mitt hjärta dunkade ännu snabbare nu.
jag blev ännu svagare och måste sätta mig ner.
men någon, eller något hindrade mig.
allt kändes helt hopplöst.
jag skulle precis blunda då jag upptäckte en hemsk grej till; jag hade inga ögonlock!
det var därför jag inte kunda stänga dom.
någon, eller något ville att jag skulle plågas.
då såg jag det.
ljuset!
jag sprang dit så fort jag kunde och tog det.
då lyste det.
ljuset, marken och ljudet kom.
mina ögonlock, sinnen, kläder, min hud och mitt hår kom tillbaka.
alla mina tankar kom tillbaka.
och värmen.
allt var som vanligt.
tack vare ljuset.

Författare:

Publicerat

Dela: