Något som kallas ångest

Något som kallas ångest har byggt sig ett bo i mitt bröst,
Jag har nu svårt att balansera mellan lugn och panik,
Hur högt jag än skriker så är det ingen som hör min röst,
Hela mitt liv har förvandlats till kaos och kalabalik.

Något som kallas ångest verkar trivas riktigt bra,
Jag ber att det ska försvinna o aldrig komma igen,
Jag önskar att det ska ta sitt pick o pack o dra,
Men jag vågar inte hoppas alltför mycket än.

Något som kallas ångest satte ett rakblad i min hand,
Ångesten lät sen rakbladet dansa en vals på min arm,
Det är så skönt o slippa den psykiska smärtan ibland,
När rakbladet dansar känner jag mig lycklig och varm.

Något som kallas ångest har länge tyngt min själ,
det har gjort så att den glada flickan nu är ledsen o stel,
och det har satt mig i bojor och gjort mig till sin träl,
vad hände med lyckan o när började allt gå så fel?

Något som kallas ångest har gjort mitt liv hårt,
jag bönar o ber att det ska ge sig av nångång,
jag vill bara vara lycklig, varför är det så svårt,
snälla lycka hör nu min desperata bön och kom!

Författare:

Publicerat

Dela: